Armand Duplantis: ”Jag är bara en vanlig kille”

19-åriga Armand Duplantis är ett av Sveriges största medaljhopp i friidrotts-VM. SvD Junior var med när stjärnan tränade.

Anneli Koskinen
Publicerad
Juniorreportrarna Penny och Thea intervjuar Armand Duplantis på engelska när de träffar honom på friidrottsarenan i Uppsala. Några av orden han kan säga på svenska är ”köttbullar”, ”mormor”, ”knäckebröd” och ”nämen”. Foto: Emma-Sofia Olsson

Idag tränar Armand på fri­idrottsarenan i Uppsala. En av övningarna går ut på att han ligger på golvet och gör situps med en tung boll. Mamma ­Helena är med och hjälper till.

När övningen är klar följer vi med in i ett annat rum där han ska träna löpning. En vikt spänns fast runt Armands midja och sedan  år han springa från ena sidan av rummet till den andra.

Armand ”Mondo” Duplantis ­började testa stavhopp hemma i trädgården redan när han var fyra–fem år gammal. Han tittade på när hans storebröder hoppade och tyckte att det var roligt, berättar han för juniorreportrarna Penny och Thea.

Den här dagen får Armand springa på en löpbana, några av loppen springer han med en vikt i ett snöre bakom sig. Mamma Helena ropar ”klara, färdiga” och så blåser hon i visselpipan. Foto: Emma-Sofia Olsson

Penny: Hur känns det att vara en av de bästa stavhopparna i världen?

– Jag tänker inte på det så mycket, allting har hänt så snabbt för mig. Jag trodde inte att jag skulle vara där jag är idag vid så ung ålder. Jag har nog inte riktigt hunnit tänka efter. Det är en dröm som blivit sann, säger han.

Armand är född i USA, men är både amerikansk och svensk medborgare eftersom hans mamma Helena är från ­Sverige. Sedan 2015 tävlar han för Sverige. Han har alltid tyckt att Sverige känns som ett andra hem och han gillar landet.

Vid årets Finnkamp på Stockholms stadion hoppade Armand sex meter. Foto: Emma-Sofia Olsson

Penny: Om du skulle beskriva dig själv med ett ord, vilket ord skulle det vara?

– Det är nog den svåraste fråga jag fått, säger Armand och funderar länge innan han svarar:

– Jag skulle nog säga ordet ­beslutsam för jag är fast besluten att bli så bra jag någonsin kan bli... Eller kanske vanlig. Jag gillar att göra samma saker som mina vänner och de är helt vanliga människor.

Thea: Hur känns det att tränas av sina föräldrar?

– Det är svårt att säga hur det känns för jag har aldrig haft någon annan ­ tränare som jag kan jämföra med. Det känns helt naturligt för mig. Jag kommer alltid överens med min mamma, men jag och pappa bråkar ibland. ­Pappa ­tränar mig i stavhopp och vi kan bli arga på varandra eftersom vi båda tycker att vi har rätt.

Penny testar en av Armands stavar. Den är ganska tung, men han visar vilken teknik man ska ha. Foto: Emma-Sofia Olsson

Penny: Vilket är ditt favoritord på svenska?

– Hmm ... nämen, är det ett ord? Min mormor säger alltid nämen, hon säger det typ tusen gånger om dagen!

Thea: Vad har du för ­favoritmat?

–Det kanske låter lite konstigt, men jag bryr mig inte så mycket om mat. Jag äter mest för att man behöver näring. Det är klart att jag gillar sötsaker, men det är inte så att jag verk­ligen älskar pizza eller ham­burgare. Jag kan inte riktigt säga något som jag gillar mest. I så fall är det nog frukost, jag vaknar alltid hungrig! Jag gillar svensk frukost, knäcke­bröd och Kalles kaviar.

Erbjudande: Prova SvD Juniorjunior.prenservice.se