Krönika
Svenska kulturjournalister läser helst samma bok, ser samma tv-serie och film och går på samma vernissage – att var en del av den homogena kören har blivit ett ideal.
På 1990-talet använde man ofta termen hype om konstnärer och deras verk. I synnerhet när det handlade om debuter av olika slag. Hype var ett ord som nästan uteslutande yttrades med skeptisk röst. Alltså, det här nya som ska vara så bra och speciellt. Är det verkligen det?