Svenskarna är fjärde sämst i världen på att respektera äldre. Hur blev det så? När SvD:s Karin Thunberg ställer frågan till forskare och författare får hon svar som handlar om vår trendkänslighet, vårt pensionssystem och vår skräck inför döden.
Middagssol över köksgolvet och vid spisen står farmor nöjt nynnade över köttbullarna. Jag kan se det som på en bild; hennes hårknut i nacken, rynkorna som djupnat. Och jag minns min slutsats, känslan att nu hade jag förstått något och var nästan stor: ”Du är allt bra gammal, du farmor. Och snart ska du dö.”
Kanske ryckte hon till där över köttbullarna. Drabbad av den obarmhärtiga påminnelsen. Eller också log hon bara överseende och strök mig över trasselhåret. Tog mig sen i handen, så att vi tillsammans kunde mata hönsen. Gav mig i förbifarten det visdomsord hon älskade: ”Jo du, lilla vän. Men även gamla hönor lägger ägg.”