RecensionNya romaner
Morfar var både överklass och stalinist
I en ny biografisk roman porträtteras en morfar som trots sitt överklassliv ogenerat hyllar Josef Stalin. Det är en känslig och rolig skildring, även om terapiarbetet inte känns helt avslutat.
En sak jag ofta tänkt på är hur många som förbehållslöst hyllar sin morfar, som vore han Gud. Förhållandet till pappa kan vara sargat av besvikelser från båda sidor, oförlåtliga svek och omöjliga krav. Morfar, däremot, är en fadersfigur utan komplikationer – kanske för att han ofta hunnit gå bort innan behovet av att göra uppror infinner sig framåt de senare tonåren. Oanfrätt från kritiska blickar har morfar i så fall ändå hunnit göra så stort avtryck att han blivit den viktigaste inspirationskällan till fritidsintressen, yrkesval och synen på livet.
Men hur blir det om ens morfar var känd stalinist? Alltså så dedikerad att han livet igenom förnekade de grymheter som brukar ge Josef Stalin en andraplats på listan för världens värsta förbrytare mot mänskligheten – efter Adolf Hitler och före Pol Pot?