RecensionNya filmer
Nya Bond: Ögonen säger ja – hjärnan nja
Nej, Bond har inte drabbats av klimatångest – men den nya tiden har heller inte gått honom förbi. I ”No time to die” är han långtifrån den sorglösa agent vi är vana vid. Är det bra? För ögat ja, men inte för hjärnan, tycker Jan Söderqvist.
När James Bond (Daniel Craig för sista gången) sitter förnöjsamt tillbakalutad i sin Aston Martin och förkunnar för den vackra Madeleine (Léa Seydoux) att de båda inte har någon brådska med någonting alls, att de har all tid i världen, då vet vi att det är fara å färde. Då vet vi att det bara är en fråga om just tid – och inte särskilt mycket heller – innan någon riktigt ondskefull och tungt beväpnad figur kommer att grumla kärlekslyckan.
Och vi vet också att heta känslor för en kvinna är en ryggsäck fylld med stenar, ett riskabelt handikapp för en agent i hennes majestäts hemliga tjänst. Kärleken gör honom extra sårbar. En kvinna är, som Bond själv påpekar i boken ”Dr No”, ett extra hjärta som gör att hans fiende får två måltavlor att sikta mot medan han själv bara har en enda.