RecensionTeater
Skitstöveln Peer blir del av yvigt karnevalståg
På Östgötateatern är ”Peer Gynt” fylld av muntrationer, överraskningar och påhitt. Ibland är det som om ett karnevalståg marscherar över scenen. På gott och ont.
”Peer Gynt” är ett sagospel, på en gång lika fyllt av kritik mot norsk – eller alla former av – nationalism som en gestaltning av en kierkegaardsk filosofi om att den som inte väljer sitt liv och en moralisk hållning aldrig blir en fullvärdig människa.
Ibsen skrev sin pjäs 1867 långt innan Strindberg kom med ”Ett drömspel” och stycket är en del av den inspiration som låter Indras dotter födas. Ibsen låter en aningslös Peer skutta mellan världsdelar och positioner. Först och främst är Peer dock Diktaren, som får gå genom olika pedagogiska stadier: berusad av makt, visioner men framför allt – av sig själv.