Så inleddes det amerikanska upproret
I går firade USA sin nationaldag, något som tillhör allmänbildningen även i Sverige. Tack vare de amerikanska populärkulturvågor som vällt över oss i generationer är detta en av få nationella bemärkelsedagar (vid sidan av vår egen och norrmännens) som svensken i gemen kan relatera till. Ganska många vet också varför amerikanerna firar just den 4 juli – eftersom det var då delegaterna skrev under Declaration of Independence, som förklarade att kolonierna inte längre lydde under den brittiska kronan.
Men varför gjorde de det? Här är det i regel sämre ställt med kunskaperna. Hur kom det sig att kolonisterna, från att ha betraktat den brittiska armén som beskyddare, började avsky moderlandet och kräva självständighet?
Ytterst handlade det om känslan av militär säkerhet. Om det funnits ett hot från främmande makt hade upproret aldrig ägt rum. Före 1763 hade kolonierna varit beroende av trupper från Storbritannien, eftersom de ofta riskerade att angripas av fransmän och amerikanska urinvånare, som var allierade med de förra. Men i freden år 1763 övertogs de franska kolonierna av britterna och skyddsbehovet reducerades avsevärt. Detta gav utrymme för missnöjesyttringar i de fall parlamentet i London förde en politik som gick ut över kolonisternas intressen.
Maskineriet började gnissla redan 1763, med en kunglig proklamation som begränsade den koloniala expansionen. Om kolonisterna fick råda borde expansionen riktas västerut, mot det nordamerikanska inlandet. Det ville inte regeringen i London, som beordrade dem att prioritera expansion i norr och söder, mot Florida och Nova Scotia.
De personligt drabbade upprördes över att folk på andra sidan Atlanten lade sig i deras planer, och de fick snart vatten på missnöjeskvarnarna när parlamentet började höja skatterna. Väl att märka var kolonisterna egentligen lyckligt lottade, med synnerligen låga skatter jämfört med vad européerna fick uthärda, men vad som störde folk var att de själva inte fick vara med och besluta om dem. Vreden fick ett känt uttryck i devisen no taxation without representation, ”ingen beskattning utan representation”.
Skattegrälet började 1765 och var sedan en återkommande fnurra på tråden i ett decennium. Ett känt exempel är Boston Tea Party den 16 december 1773, då kolonister bordade skepp i Boston och vräkte telasten överbord, detta som protest mot en skatt på te. För att samla och organisera motståndet möttes representanter för kolonierna 1774 i en kontinentalkongress. Sedan oroligheterna övergått i regelrätta krigshandlingar utanför Boston i april 1775 satte man upp en armé, och den 4 juli 1776 tillkännagavs oavhängighetsförklaringen.
Min senaste historiekrönika handlar om det största imperiet genom tiderna – det brittiska. För ett sekel sedan stod det på höjden av makt och territoriell utsträckning. I dag är det historia. Varför föll det?
/Dick Harrison