Ivar Arpi:När våld är den enda lösningen

Det blixtrade till. Det snurrade i huvudet, och i någon sekund såg jag ingenting på vänster öga. Redan när jag såg honom komma gående mot mig – rakat huvud och bomberjacka – kände jag på mig att han skulle göra något. Han pratade dock i telefon, så kanske tolkade jag fel. Men det var något med hur han rörde sig, hans blick. “Han får gärna känna sig mäktig, det gör mig inget”, tänkte jag. Sedan blixten. Han hade armbågat mig i ansiktet, i ögat, när han gick förbi.