RecensionVinterns böcker 2019
Dikter som andas flygskam och dolda brott
En stundande klimatkatastrof vibrerar under ytan i Pernilla Berglunds tredje diktsamling. SvD:s kritiker anar ett förgånget brott mellan raderna, där ordet ”rätt” får många betydelser i såväl skrämmande som njutbara texter om skrivandets bråddjup.
”Vintrarna blir bara varmare.” Med den meningen, som ekar skrämmande välbekant i en samtid präglad av klimatångest och flygskam, inleds Pernilla Berglunds tredje diktsamling. Snart står det klart för läsaren att någonting fruktansvärt har hänt, något som är betydligt mer konkret och direkt än den globala uppvärmningen. Ett brott i juridisk mening, men också i betydelsen brytpunkt – något som delar livet i ett före och ett efter.
Precis som med Berglunds tidigare boktitlar – ”Tilltar” och ”Fälla” – är ”Rätten” ett tvåstavigt och mångtydigt ord. Det kan syfta på själva rättssystemet, men också på den plats där rättegångar hålls och domar avkunnas. Och kanske framför allt på rättigheter. Rätten till mark och skog, sjö och jakt. Rätten att namnge och definiera en plats, rätten att berätta en historia. Att avgöra vad som egentligen hände – och varför.