”Risker när bokrisen utnyttjas av särintressen”

Vi måste börja diskutera bostadsfrågan utifrån tankegången om drägliga bostäder som en social rättighet för alla, snarare än individuella investeringsobjekt för de som har råd. Det skriver debattörer i en slutreplik.

Publicerad
En vy över centrala Stockholm, från februari 2016.

En vy över centrala Stockholm, från februari 2016.

Foto: Anders Ahlgren
Annons
En vy över centrala Stockholm, från februari 2016.

En vy över centrala Stockholm, från februari 2016.

Foto: Anders Ahlgren
En vy över centrala Stockholm, från februari 2016. Foto: Anders Ahlgren

SLUTREPLIK | BOSTADSPOLITIK

Det är glädjande att se att de två repliker som inkommit på vår debattartikel båda i sak ställer sig bakom vårt centrala budskap: att det svenska planeringssystemet behöver förstärkas snarare än försvagas för att bemöta den rådande bostadskrisen. Trots detta är de värda att kommentera för att förtydliga några av nyanserna i det resonemang vi vill föra fram.

Björn Wellhagen (26/4) efterfrågar bindande besked från staten tidigt i processen. Men när planeringsprocessen är till för att klara ut konflikter mellan olika intressen går det inte att ge bindande besked tidigt i processen. Vidare så har bullerregler såväl som strandskydd, riksintressen och naturreservat kommit till för att både människor och biologisk mångfald ska skyddas. Att på ett obetänksamt sätt luckra upp dessa skyddsmekanismer må skynda på byggandet, men med den överhängande risken att vi sedan kommer att ångra konsekvenserna av förhastade beslut.

Annons
Annons

Vad gäller Wellhagens beskrivning av byggbranschens företagsstruktur så är det svårt att bortse ifrån att det i Sverige finns fyra stora koncerner som fortfarande utövar ett mycket stort inflytande över den svenska byggbranschens utveckling, och som också är väldigt aktiva inom opinionsbildningen. Med utgångspunkt i deras framgångsrika opinionsarbete har den debatt som förts kring det nuvarande bostadsbyggandet i hög grad också handlat om hur byggandet kan göras ”billigare” och ”snabbare”, utan att diskutera de övergripande målsättningar som detta byggande är tänkt att leda till.

Debattens premisser behöver helt enkelt skiftas för att istället handla mer om långsiktiga investeringar och vad vi vill uppnå med dessa. Ett sådant skifte kräver att vi igen börjar diskutera bostadsfrågan utifrån tankegången om drägliga bostäder som en social rättighet för samtliga invånare, snarare än individuella investeringsobjekt för de som har råd.

Vi håller således helt med Ulf Perbo (26/4) att det är dags att sluta prata om enbart hur mycket som byggs. Vi behöver också prata om vad som byggs, och för vem. Därför följer vi också rådet från våra bostadsforskningskollegor vid Malmö Högskola och benämner den nuvarande situationen som en bostadskris snarare än bostadsbrist, eftersom det faktiskt byggs en hel del bostäder idag – men nästan enbart för fetare plånböcker. Detta innebär i sin tur att vissa grupper blir oproportionerligt drabbade i bostadskonkurrensen, och då framförallt mindre bemedlade personer i de snabbt växande storstadsregionerna.

Annons
Annons

För att skapa möjligheter för ekonomiskt utsatta grupper i storstäderna att få en dräglig bostadssituation behövs en tydlig politisk vilja och styrning av byggandet genom exempelvis en aktiv markpolitik och utvecklandet av nya juridiska och ekonomiska styrmedel som främjar bostadstillgången för just denna grupp – utan att skapa segregerat boende eller kompromissa med kvalitet och ekologisk medvetenhet.

Sådana överväganden om långsiktig social och ekologisk hållbarhet är knappast vad som ligger bakom branschlobbyisternas förslag på ”reformer” av planlagstiftningen. Kommersiella byggbolag har som sin övergripande målsättning att producera ekonomisk vinst åt sina ägare. Gott så. Men den som tror att deras förslag på förändringar av det nuvarande systemet syftar till något annat än just detta, bör nog ta sig en ny funderare.

Jonathan Metzger
docent i urbana och regionala studier, KTH
Inga-Maj Eriksson
adjungerad professor i urbana och regionala studier, KTH
Kristina Grange
docent i urbana och regionala studier, NMBU, Norge
Maria Håkansson
lektor i urbana och regionala studier, KTH
Kristina L Nilsson
professor i arkitektur, Luleå tekniska universitet

Visa diskussion
Annons
Annons
Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons