RecensionHöstens konstutställningar 2018
Snippor laddade med naturmystik
Åsa Jungnelius klär sina glasformer i stål, fjädrar eller läder och ger dem titlar som ”Dibarn” och ”Storstake”. David Svensson smälter ned vardagsföremål i grönskimrande uranglas. Gemensamt är att de utforskar glaset som betydelsebärande material.
Spännvidden mellan Åsa Jungnelius skulpturer som gärna framstår som självsäkra fetischer och David Svenssons vardagliga objekt av glas som förändrats och fått en ny form kan tyckas vara stor. Dessutom har Åsa Jungnelius hela tiden haft glaset som sin bas och även varit anställd som formgivare på Kosta Boda mellan 2007 och 2012. David Svensson har haft glaset, och då framförallt ljuskonstverk, som ett av flera parallella spår i sitt konstnärskap.
Fast även om det finns skillnader möts de i viljan att berätta en historia och i att låta materialets inneboende egenskaper både påverka och i viss mån styra deras arbete.