Czapski tog Proust till medfångarna i Gulag
Eric Karpeles biografi över Józef Czapski skildrar en oförliknelig konstnär och intellektuell, samtidigt som den porträtterar en betydelsefull del av Polens och Europas moderna historia.
En eftermiddag i slutet av 1940 samlas ett fyrtiotal polska officerare i Grjazovets, ett sovjetiskt fångläger som ligger i ett gammalt kloster 40 mil nordost om Moskva. Männen har arbetat utomhus i den 45-gradiga kylan hela dagen och det har nu börjat skymma. De har vistats i lägret i drygt ett halvår tillsammans med hundratals andra krigsfångar och vet inte hur länge till de ska vara kvar. De vet inte hur det går för Polen i kriget, inte heller att tusentals polska medborgare – vänner och bröder – i andra fångläger runtom i Sovjetunionen redan har mördats; allt är ovisst. Men det är inte förväntningarna på att få höra något nytt om den rådande situationen som lockat dem att sitta tätt hoptryckta med blöta skor i ett utkylt rum under porträtt av Marx, Lenin och Stalin. De har kommit för att lyssna på en föreläsning.