Berättelse om ett äktenskapMannen som ville bli kvinna för att förstå sin fru

Han är hemma med barnen, hon gör karriär. Nu har han fått för sig att hon borde bli en annan mans älskare. Men hon vill inte... Norrmannen Geir Gulliksens Nordiska Priset-nominerade roman ”Berättelse om ett äktenskap” är intrikat som ett deltalandskap, skriver Sigrid Combüchen.

Sigrid Combüchen
Publicerad
Annons

Denna roman kan med lätthet tas i koppel och släpas ut på kulturpromenaden, där vi konverserar om till exempel bristande frågefrekvens hos kulturmän. På lurigt vis tillmötesgår den det förutsägbara och serverar samtidigt en sådan läsart, med lövformation i toppskummet på latten. Men det är en geting i kaffet. Titeln betonar obestämd form: ”Berättelse om ett äktenskap”, inte berättelsen. Det är ingen slump, berättelsen – eller alltså ”berättelse” – löper i ett svårbestämt deltalandskap, inte i en typisk fåra.

Gulliksen skriver om en make som vill bejaka kvinnan i sig och som i sin jagberättelse lägger fokus hos hustrun. Eller bättre; han har ambitionen att göra subjekt av henne, trots att det är han som skriver. När berättelse(n) börjar är de skilda och hon tillsammans med en annan, Harald. Maken är nätt och jämt återhämtad efter den kroppsliga och själsliga förödelse som separationen förorsakat. Det är dramaturgin. Men en berättelse som är ett delta har många variabler och romanjaget är ibland som en planet kringränd av för många månar.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons