Annelie Gonnéus har jobbat med äldre i 34 år. Här besöker hon Eivor Nilsson, 94.
Annelie Gonnéus har jobbat med äldre i 34 år. Här besöker hon Eivor Nilsson, 94. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

På minutschema hos samhällets sköraste

Bädda ren sängen 5 minuter, toalettbesök 10 och duscha de äldre 20 minuter. SvD har följt en undersköterska i hemtjänsten mitt under pandemin, där varje moment har en bestämd maxtid – tid som personalen inte känner räcker till.

Uppdaterad
Publicerad

När Sixten Tunedal och hans hustru Ingegerd promenerade till Farsta centrum för att äta lunch en novemberdag blev hon plötsligt dålig och vände sig mot honom. Ett ungt par gjorde hjärt- och lungräddning, men det hjälpte inte.

Ingegerd blev 87 år gammal. Hon gick bort för två år sedan.

Det berättar Sixten, 90, en tisdagseftermiddag i februari i år. Han sitter böjd över köksbordet i sitt radhus i Farsta, i grå kofta och svart skinnväst.

– Vi var tillsammans i 70 år. Jag tänkte mycket på henne i söndags, på alla hjärtans dag.

– Ja, jag förstår det, säger Annelie Gonnéus.

Annelies vanligtvis glada och skämtsamma ton slår över i allvar. Hon är undersköterska i den kommunala äldreomsorgen i Farsta centrum. SvD följer henne vid ett antal tillfällen under vårvintern.

Nu sätter hon sig bredvid Sixten, lyssnar och fyller på historien. Hon har hört den förut.

– Annelie är speciell. Hon gör lite mer än hon behöver, säger Sixten.

Snart fortsätter Annelie att värma en matlåda till Sixtens lunch.

– Hur är det med tån? frågar Annelie.

Precis när vi skulle gå från Sixtens radhus på morgonen den här dagen upptäckte Annelie blod på badrumsgolvet. Sixten hade klippt sig i tån när han skulle klippa tånaglarna. Snabbt torkade Annelie golvet.

– Jag har ringt vårdcentralen, säger Sixten nu.

Annelie Gonnéus har jobbat med äldre i 34 år. Här lagar hon frukost hemma hos Sixten Tunedal – gröt med äppelmos. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Mats Melin skrädde inte orden på den digitala presskonferensen i december i fjol. Coronakommissionens ordförande tittade allvarligt från skärmen när han presenterade kommissionens delbetänkande om äldreomsorgen under pandemin. Fram tills för ett par år sedan var Mats Melin ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen. Auktoriteten hade han behållit.

– Regeringen styr riket och därför vilar det yttersta ansvaret på denna regering och tidigare regeringar, sa Mats Melin.

Det Mats Melin tog upp handlade inte bara om pandemin. Mest rörde det allmänna brister inom äldreomsorgen. Svagheter som enligt kommissionen har funnits där i årtionden.

Visst gällde en del coronapandemin och sjuklighet, som att den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen måste stärkas. Att en sjuksköterska som huvudregel bör finnas tillgänglig på varje särskilt boende, dygnet runt. Och att kommunerna bör få anställa läkare.

I dagsläget driver landets 290 kommuner äldreomsorgen, inklusive sjuksköterskevård. Medan de 21 regionerna står för läkarvården. En fragmenterad organisation, slog kommissionen fast.

Annons

Men Mats Melins coronakommission gick betydligt längre än så. Den krävde bland annat att riksdag och regering ska se över vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten.

”Äldreomsorgen har strukturella och sedan länge välkända problem som måste åtgärdas”, skrev Coronakommissionen.

Annelie Gonnéus tar hand om disken hemma hos Sixten Tunedal. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Annelies ögon rör sig hela tiden för att se vad som behöver göras hos Sixten. Samtidigt pratar hon oavbrutet.

– Har du sett skidorna? frågor hon Sixten.

Det är VM den här veckan och Sixten följer det, förutom slalom som han inte gillar. Annelie håller med, de andra grenarna är roligare.

Annelies vardag är en av de berättelser som finns inom den äldreomsorg som Mats Melin så tydligt påpekar bristerna i. Men det är inte personalen kommissionen kritiserar, utan systemet.

Annons

Ända sedan 1950 har hemvård i stället för vårdhem varit parollen i Sverige. Men det finns särskilda boenden för dem som inte klarar att bo hemma. I äldreomsorgen ingår båda stöden.

Sixten är nöjd med hemtjänsten.

− Den är fantastisk.

Han berättar att hans dotter är gift med en amerikan och bor i USA. Hennes makes föräldrar måste betala en hel del privat för att få hjälp i sitt hemland.

I Sverige betalar en hjälpbehövande person max 2 139 kronor i månaden för hemtjänst och max 2 197 för omsorgen och vården på särskilt boende, plus hyra och mat. Kommunerna står, via skattebetalarna, för resten. År 2018 kostade äldreomsorgen kommunerna 126 miljarder och utgjorde nästan en femtedel av deras totala kostnader.

Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, måste summan öka till 200 miljarder de närmaste tio åren för att behålla dagens personaltäthet eftersom andelen äldre blir allt större. Summan inkluderar inte kostnaden för kommissionens kravlista.

Inför vårbudgeten lade riksdagen till 4,3 miljarder för äldreomsorgen, bland annat ska antalet timanställningar minska medan personalkontinuiteten och den medicinska kompetensen ska öka.

Annons

När Sixten har ätit upp frågar Annelie:

– Du ska väl ha en Classic nu?

Det är snabbkaffet som Sixten numera tycker om.

Att bädda rent är en vanlig syssla för Annelie Gonnéus. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Annelie har jobbat inom äldreomsorgen i 34 år. Efter några år utbildade hon sig till vårdbiträde och för två år sedan till undersköterska. Utbildat sig har dock långtifrån alla gjort.

”Cirka fyra av tio av de anställda inom äldreomsorgen i Sverige saknar adekvat utbildning”, skriver Coronakommissionen.

När Sixten ett par minuter senare sitter i fåtöljen i vardagsrummet med kaffe, tidningar, böcker och tv säger Annelie:

– Nu är det dags för oss att trampa vidare.

Inte ett ord om att det är ont om tid. Så får de anställda inte säga, berättar de. När Annelie klev in i radhuset ”blippade” hon sin telefon mot gps-sändaren i Sixtens hall. Därmed var ”stämpelklockan” igång.

Annons

I Annelies telefon står vilka insatser Sixten ska ha och hur lång tid alltihop får ta. När hon torkade upp blodet under morgonbesöket tidigare den här dagen drog hon både över tiden och blev försenad till nästa kund. De äldre kallas så inom Farsta centrums hemtjänst.

Nu ”blippar” hon ut sig – i tid den här gången.

Efter reklamen visas:
"Äldrevården har förändrats mycket på senare år"

På med ytterkläder och vinterskor. När vi kliver ut i kylan tar Annelie av munskyddet och använder handsprit.

SvD:s utsända gör ren visiret med desinfektionsmedel på in- och utsidan och gnuggar händerna med handsprit. Medlet fryser på visiret och gör det svårt att se var man sätter fötterna på den ishala gatan medan minusgraderna hugger i de blöta händerna. Samma procedur efter varje besök, cirka åtta gånger per dag när SvD följer Annelie. Vanligtvis gör personalen i Farsta centrums hemtjänst 10–13 besök var per dag.

Annelie är fast anställd, men ett antal av hennes kollegor är timanställda. Även det en fråga som Coronakommissionen tog upp.

Arbetsgivarna måste, som det står i betänkandet, ”förbättra anställningstryggheten och personalkontinuiteten i äldreomsorgen samt kraftigt minska andelen personal med timanställning”.

Annons
Det blir en del promenerande för Annelie Gonnéus – här är hon på väg för att hjälpa ännu en person. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Undersköterskan Carola Anderssons dörr står öppen mot den smala korridoren med en sliten grå plastmatta till golv. Hon sitter framför två skärmar i sitt trånga rum på Farsta centrums hemtjänsts kontor. Bakom hennes skrivbordsstol står två dramaten-vagnar och ett antal bruna kartonger. Lokalerna här på bottenvåningen av ett flerfamiljshus har tidigare hyst en förskola.

Blir inte insatsen avbockad får vi inte betalt för den.

När Annelie blippar sin telefon ser Carola att Annelie har varit hos Sixten och att det är rätt antal minuter.

– Här ser man vilka insatser som är avbockade, säger Carola.

Hon klickar på Annelies namn i det färgglada schemat på sin skärm. Varje område har en färg. Det område Annelie rör sig i är lila.

Annons

– Blir inte insatsen avbockad får vi inte betalt för den av Stockholms stad, säger hon.

1/3
Telefonen är en stor del av tillvaron. Allt ska loggas. Och i telefonen står vilka insatser varje kund ska ha.

Telefonen är en stor del av tillvaron. Allt ska loggas. Och i telefonen står vilka insatser varje kund ska ha.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3
Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/3
Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Stadsdelen Farsta är en del av Stockholms stad. Och om personalen drar över tiden med mer än 10 procent får äldreomsorgen inte heller betalt.

Coronakommissionen konstaterar att ”datorstödda centralt lagda scheman” har bidragit till att minska ”hemtjänstpersonalens möjligheter till situationsanpassning”.

I ett av rummen intill Carola sitter chefen för Farsta centrums hemtjänst, Maria Hosseinpour. Mot ytterväggen har hon ställt bruna kartonger. Väggen är endast provisoriskt lagad sedan hemtjänsten hade inbrott för en månad sedan.

– De hackade sönder väggen, tog sig in och stal min dator, säger hon.

Maria drev tidigare två privata äldreboenden i Stockholm, men sedan två år är hon chef här.

– Det är ingen skillnad på privat och kommunal hemtjänst när det gäller tiden. Vi får alla samma tid för att göra samma saker, säger hon.

Runt 75 procent av hemtjänstenheterna i Sverige drivs i kommunal regi, resten i privat. I Stockholms stad är relationen den omvända, 85 procent av hemtjänstenheterna drivs privat.

Annons

Även Maria har dörren öppen mot den korridor alla anställda passerar på väg in och ut från kontoret. Några som går förbi byter några ord med henne. Maria månar om personalen, berättar flera anställda.

Det är varken Carola eller Maria som bestämmer hur många minuter Annelie får vara hos Sixten. I stället är det biståndshandläggarna hos Stockholm stad som fördelar tiden. I landet som helhet ansvarar en handläggare för i genomsnitt 106 äldre personer, enligt Coronakommissionen.

1/3
Astrid Nilsson, 80, är ute på promenad i snön.

Astrid Nilsson, 80, är ute på promenad i snön.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3
Hemma hos Börje Åberg har ett barnbarn satt upp lappar på skåpen så att man vet var allt är. 

Hemma hos Börje Åberg har ett barnbarn satt upp lappar på skåpen så att man vet var allt är. 

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/3
Börje Åberg tar fram dragspelet och spelar en stund för Anneli när hon diskar.

Börje Åberg tar fram dragspelet och spelar en stund för Anneli när hon diskar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Men biståndshandläggarna är också bakbundna eftersom de måste gå efter schabloner där det står hur lång tid det ska ta att värma lunch, ta en promenad, duscha.

– Det är Stockholms stads politiker som sätter ramen, säger Maria Hosseinpour.

Maria berättar att hon är bekymrad över personalens arbetsvillkor och säger att personalen riskerar att bli utsliten.

GPS:en räknar ut tiden det ska ta att gå emellan kunderna – ibland tror jag att den räknar fågelvägen.

Undersköterska inom äldreomsorgen är det yrke som har högst sjuktal i Sverige, enligt Coronakommissionen.

Annons

”År 2017 var omsorgspersonalen sjukskriven i snitt 20 dagar om året, vilket är dubbelt så många dagar som för genomsnittet av alla anställda i Sverige”, skriver Coronakommissionen.

– Alla kommuner i Stockholmsområdet har inte det här tidsystemet. Haninge har det till exempel inte, säger Maria och slår ut med händerna.

– GPS:en räknar ut tiden det ska ta att gå emellan kunderna, men ibland tror jag att den räknar fågelvägen. Vi får heller ingen extra tid på vintern, säger hon.

Marianne Sjögren och Annelie skojar medan Annneli loggar in och loggar ut på telefonen. Allt ska mätas. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Ringklockan plingar högt när Annelie ringer på hos fredagens första kund, Marianne Sjögren, 84. Samtidigt kollar Annelie i mobilen vilket nummer Mariannes nyckel har.

– Vissa som ser oss hålla på med mobilen i trappuppgångarna kommenterar att vi inte jobbar. Men allt finns i mobilen, vi måste titta i den, säger Annelie.

Annons

Snart sätter hon sig på knä på golvet och kämpar för att få på stödstrumporna på Mariannes svullna ben. Annelie får ta i rejält, ändå är hon rätt vältränad. Hon rör sig mycket i jobbet och på fritiden rider hon och åker längdskidor.

Marianne Sjögren, 84, får på sig sina stödstrumpor. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

– Tryck med foten mot mitt ben. Samarbete, vet du, säger Annelie i glad ton.

– Vi kanske ska starta företag du och jag och åka runt och sätta på stödstrumpor, säger Marianne med ett skratt.

– Ja, vad ska vi heta då?

– Annelie och Marianne kanske?

Marianne för handen mot sitt nytonade och nyklippta hår. Hon berättar att hon var hos frissan dagen före och att fotvårdaren ska komma hem till henne den här dagen.

– Huvud och fötter, säger Annelie.

– Det har varit så mycket nu, säger Marianne.

Hon gillar att ta det lugnt, lösa korsord, plocka lite med saker i sin lägenhet och baka ibland.

Annons

”En äldre person med mer omfattande hjälp kan få sina insatser av uppemot 20 olika anställda från hemtjänsten under en tvåveckorsperiod”, skriver Coronakommissionen.

Många äldre får inte bara besök från hemtjänsten utan även från hemsjukvården, fotvården, städfirmor och tvättbolag. Nattjänster köper Farsta centrums hemtjänst av det privata vård- och omsorgsbolaget Attendo. Sedan 1980-talet hjälper hemtjänsten äldre alla tider på dygnet. Att så många besöker de äldre har försvårat begränsningen av smittspridningen i pandemin.

– Jag har hemtjänst tre gånger per dag, säger Marianne.

Dammsugning i expressfart. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Hon visar Annelie ett brev från Attendo, ett erbjudande om att byta hemtjänst. I Farsta finns 35 privata omsorgsbolag.

Varannan vecka städar hemtjänsten hennes trea med furumöbler, små tallrikar på väggen och porslinsfigurer.

Annons

– Två rum får man städade, så jag växlar mellan rummen, säger hon.

Den stora nyckelknippan. Personalen plockar upp nycklar på morgonen och lämnar dem på eftermiddagen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Nycklarna till dagens kunder skramlar i en stor nyckelring fäst i Annelies svarta ryggsäck när hon stegar på i snömodden. Strax före åtta på morgonen har hon kvitterat ut dem i ett elektroniskt system kopplat till ett stort kassaskåp på hemtjänstens kontor.

Annelie spanar efter genvägar genom snön.

– Klarar ni att gå här?

Hon pekar på en kälkbacke. Det klarar vi.

Den här veckan har Annelie gårunda. Oftast har hon cykelrunda och ibland bilrunda.

Annelies näsa rinner konstant i kylan. Hon är inte förkyld och hon hade covid-19 i våren 2020, liksom nästan hälften av hennes kollegor. Ändå köpte chefen Maria Hosseinpour redan i början av pandemin skyddsutrustning, utanför inköpsramarna. Även Maria blev sjuk.

Annons

– Vi hade skydd ända från början.

Vid det här laget har Annelie fått den första vaccinationssprutan. Alla hennes kollegor som vill har fått en eller två sprutor. Två av de 34 anställda har tackat nej.

Hon berättar att hon gillar många av dem hon besöker.

Ett trevligt samtal med 94-åriga Eivor Nilsson hinner Annelie med denna dag. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

– Jag har många jag skulle vilja ta med mig hem.

När hennes mamma gick bort tog hon hem sin 93-åriga pappa. Då bodde hon och hennes sambo Allan, som också jobbar i Farsta centrums hemtjänst, i en tvåa i Stockholms innerstad med två barn. Hennes pappa bodde med dem i tre år, sedan blev han så dålig att han fick plats på ett äldreboende. Men där hann han endast bo en natt innan han gick bort.

Varför lät du inte din pappa ha hemtjänst?

– Aldrig i livet. Nej, jag vill inte att någon annan ska ta hand om honom. Jag vet vissa... Det kanske kommer någon som...

Annons

Hon avslutar aldrig meningen.

Vad tänker du själv om att ha hemtjänst när du blir gammal?

– Jag är rädd att jag får någon som inte kan svenska. Att inte ha någon att prata med. Det är det våra äldre säger också. De kanske bara har oss. Det är inte alla som har anhöriga.

Hon fortsätter:

– Det är en sak att kunna säga ”vill du ha kaffe?” och en annan sak att prata om allt möjligt. Jag tycker att det ska vara språktest och att de som jobbar i hemtjänsten kan visa att de kan skriva lite också. Överlämningen måste fungera.

Annelies sambo Allan växte upp i Brasilien och kunde inte svenska när han kom till Sverige, trots att han har en svensk pappa. Men nu pratar han flytande svenska.

Bristande språkkunskaper är en av huvudpunkterna i Coronakommissionens delbetänkande. En relativt stor andel av omsorgspersonalen är utrikesfödd, vilket leder till språkförbistring.

”Kommunerna måste genomföra språkutbildningsinsatser” inom äldreomsorgen, skriver Coronakommissionen.

Astrid Nilsson ska till sjukhuset så håret ska kammas och kläder bytas. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Hos Astrid Nilsson, 80, börjar Annelie med att ta fram dospåsen med medicin från kryddhyllan ovanför spisen den här torsdagsmorgonen. Hon kollar noggrant att det är rätt datum och tid på den innan hon häller upp tabletterna i en äggkopp. Med en sked lägger hon en eller två tabletter i taget i Astrids hand och ber henne skölja ned dem med näringsdryck. Dagens smak är skogsbär.

– Det här är de två sista, det lovar jag. Två små rackare.

Annelie signerar medicineringen i den pärm som Astrid har i köket. I mobilen har hon valt insats mat/måltid eftersom det främst är därför hon är där. Att hon ger medicin får hemtjänsten inte betalt för.

– Jag känner mig inte så hungrig, säger Astrid.

Hon pratar om sin barndom och skrattar. Annelie gör ändå två smörgåsar, som hon halverar för att de ska bli mer lättätliga. När hon fixar kaffe sprider sig doften i köket.

– Du tycker om kaffe, eller hur Astrid?

Matdags för Astrid Nilsson. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Annelie ställer in fler näringsdrycker i kylen, så att de är kalla när hemtjänsten kommer igen, till lunchen.

– De är godare kalla, säger Annelie.

Hon hjälper Astrid att ta på en brun storskjorta och ett långt brunt halsband. Astrid ska vara extra fin i dag eftersom hennes dotter ska åka med henne till Södersjukhuset. Det har Annelie läst på en lapp i köket två dagar tidigare. Därför har hon bett kollegan som gör schemat att tidigarelägga Astrid, så att hon ska vara klar i god tid före avfärden.

Annelie är ofta hos Astrid och en tisdag blippar hon som vanligt ut sig vid dörren. Men sedan väntar hon en minut för att kunna blippa in sig igen. Först var det insats mat/måltid. Nu är det insats aktivitet/livsstil – i det här fallet en promenad. Allt måste bokföras korrekt.

Astrid stödjer sig på sin vinröda rullator, men går i bra fart på den snötäckta gångvägen. Rullatorns stora svarta hjul klarar en hel del snöhinder. Astrid och Annelie skrattar och skämtar, tittar på barnen som leker utanför en förskola.

Ibland kan man känna att vi är lägst i rang.

Annons

På väg från Astrid ser vi hur två personer med både visir och munskydd kommer ut från en port och sätter sig i ett privat vårdbolags parkerade bil.

När Annelie stämmer träff med vårdpersonal bryr de sig inte alltid om att hålla tiderna, vilket inte fungerar med hennes schema, berättar hon.

– Ibland kan man känna att vi är lägst i rang, men vi som känner de äldre har mycket att bidra med.

Annelie har låg lön. Först var det ofta hemmafruar som blev hemsamariter och de fick låg lön, eftersom de antogs vara försörjda av sina män. Numera är genomsnittslönen för de anställda inom Farsta centrums hemtjänst 26 000–27 000 kronor i månaden, plus ob-tillägg. Medellönen för alla anställda i Sverige låg på 35 300 år 2019.

Coronakommissionen skriver:

”Sverige utgör inget undantag från den bild som OECD och WHO ger av äldreomsorgen som en resursmässigt eftersatt del av samhället med en undervärderad yrkeskår”.

Annelie använder oftast cykel när hon tar sig runt mellan husen under arbetsdagen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

En efter en drar Annelies kollegor upp den smala metalldörren på Larsbodavägen där en liten skylt på glasrutan deklarerar att detta är Farsta centrums hemtjänst. Det är lunchdags och då sammanstrålar de här, så även denna fredag. Snart kommer Annelie också. I ryggsäcken finns en liter röd mjölk som hon har köpt till en av sina kunder.

– Det skulle ta 40 minuter att gå fram och tillbaka till affären för att köpa mjölk, då är det bättre att jag gör det på lunchen och tar med paketet i eftermiddag.

Och just den här dagen skulle hon ändå till affären för att köpa lunch eftersom hon inte har någon matlåda med sig.

Allteftersom personalen har värmt sin mat sätter de sig för att äta. I ett rum äter främst de som är födda i Sverige, i ett annat rum främst de som är födda utomlands.

– Vi pratade om den här uppdelningen på APT-mötet (arbetsplatsträffen, reds anm) i onsdags. Det ska vara en vi-känsla, säger Maria Hosseinpour.

Maria hävdar att grupperingen sker efter vilka som arbetar helg ihop. Annelie och hennes kollegor jobbar varannan helg. Sällan är de lediga två dagar i sträck. Den här veckan jobbar Annelie alla dagar utom onsdag, alltså sex dagar av veckans sju.

Annons

”Vårdens och omsorgens ryggrad består av undersköterskor och vårdbiträden. Låga löner, bristande bemanning, krävande scheman och obekväma arbetstider medverkar till att dessa yrken har låg status och attraktionskraft”, skriver Coronakommissionen.

Eivor Nilsson ser på när Annelie loggar olika arbetsuppgifter på telefonen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

De gammelrosa gardinerna hänger lite snett, den vita färgen är skavd på golvlister, pelare och dörrkarmar, tygstolarna nötta här i lunchrummet. På de ljusa träborden står tygtulpaner och handsprit.

Den här torsdagslunchen sitter Maria Hosseinpour, Annelie Gonnéus, Carola Andersson och Maria Martin, skyddsombud, vid några av borden för att prata med SvD.

Coronakommissionens kritik är bred och omfattande, men vad ser de som huvudproblemet?

Tiden. Alla återkommer de ständigt till tiden.

Annons

– Tiden hos kunden är alldeles för kort. Men det är en politisk fråga. Stockholms stad sätter schablonen, säger Maria Hosseinpour.

Tidssystemet grundar sig delvis på New Public Management (NPM), som bland annat mäter prestationer och vill få enheter att konkurrera. Tillitsdelegationen, som regeringen tillsatte 2016, pekade på att NPM hade underminerat flexibiliteten, kvaliteten och arbetsglädjen i offentlig verksamhet.

– Tidsmätningen har gjort arbetet effektivare, förut kunde det vara mycket dötid, men det är inte mänskligare och det är stressigare för personalen, säger Maria Hosseinpour.

Hon tycker ändå att det är bra att tiden mäts, även om vissa i personalen inte klarar av telefonen utan får pappersscheman.

– Det var inte bra förr heller. Det kostade alldeles för mycket. Strukturen är bra. Vi måste värna att våra skattepengar används på ett korrekt sätt, säger hon.

20 år bakåt i tiden var kunden i fokus.

Men Annelie, Carola och Maria Martin är inne på att ta bort det ständiga blippandet.

– Det är en stress både för kund och personal. 20 år bakåt i tiden var kunden i fokus, säger Carola.

Annons

Annelie tycker att hon ständigt måste tänka på blippandet.

Hemma hos Ingegärd Segelöv loggar Annelie in sig. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

− Man måste hela tiden räkna ut tiden och komma ihåg att blippa in och ut. Och så måste man vänta en minut emellan, säger hon.

Hon tittar på klockan, reser sig upp och greppar ryggsäcken. Hon kan inte prata längre, hon måste snart iväg.

Maria Martin påpekar att det handlar om äldre människor.

– De kan ha en dålig dag och vi måste anpassa oss efter dem, men det finns inte med i beräkningen.

Carola exemplifierar.

– En dusch ska ta 20 minuter, men du kan ha en person som hoppar in i duschen och du kan ha en kund som kanske det tar 15 minuter att bara lirka in i duschen. Alla inköp ska ta 45 minuter, det spelar ingen roll var kunden bor.

Mer tid skulle betyda att hemtjänsten blir dyrare.

Annons

När det gäller Coronakommissionens övriga kritik håller Maria Hosseinpour med om de låga lönerna.

– När jag och en kollega drev äldreboende så hade vår personal högre löner. Men vi måste rätta oss efter kommunen. Är lönepåslaget 2 procent så är det så.

Skyddsombudet Maria Martin instämmer:

– Det finns en bild av Florence Nightingale. De äldres väl är vår lön.

Astrid Nilsson får sin medicin. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Andra saker som Coronakommissionen pekar på avvisar Maria Hosseinpour. Utbildningsnivån är inte låg här. Alla utom fyra är undersköterskor och personalen har inte många sjukdagar. Inte anser hon att det är problem med timanställda heller.

– Det är inte anställningsformen som är det viktiga. Vi använder samma timmisar hela tiden och de får ett schema för tre veckor, om de blir sjuka får de ersättning.

Annons

Hemtjänsten måste ha viss flexibilitet, anser hon. Nu har ett par äldre gått bort och ett par stycken har flyttat till ett äldreboende. Därmed har hemtjänsten en bil för mycket, men sitter fast i Stockholm stads sju år långa leasingkontrakt.

Språket är ingen stor sak, anser hon.

– Omvårdnadsarbete handlar om hur man är som person. Att man har hjärtat på rätt ställe. Det handlar inte om flytande svenska, säger Maria.

Men hon tillägger att personalen går själva till de äldre och måste kunna svenska.

Sixten Tunedal vid frukostbordet. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

När Annelie kommer till Sixten en fredagsmorgon säger han direkt:

– I går var jag lite ledsen.

Han berättar att han har gett bort sin hustru Ingegerds säng till en granne som hämtade den kvällen innan.

– Det finns en tomhet, säger Annelie och klappar honom på handen.

Annons

– Ja, jag trodde inte att det skulle kännas så, säger Sixten.

Sixten och Ingegerd fick fyra barn, tre söner som bor i Sverige och en dotter som alltså bor i USA.

Snart gör Annelie frukost. Sixten vill som vanligt ha havregrynsgröt med äpplemos och en liten hård smörgås med ost på. Och Classic på det.

Medan Sixten äter diskar Annelie upp grötkastrullen, torkar bort smulor från bänken, dubbelkollar att spisen är avstängd, vattnar en växt i köksfönstret, tar soppåsen från badrummet och går in i sovrummet för att ta hand om de sängkläder som har legat i Ingegerds säng.

Då hon är i köket pratar hon hela tiden med Sixten.

När hon lämnar radhuset tar hon med Sixtens inköpslista. Senare mejlar hemtjänsten den till en livsmedelsbutik i Hässelby strand som kör ut maten på tisdagar. Listan är inte särskilt omfattande.

Tidigare var det Ingegerd som skötte all matlagning. Nu beställer Sixten färdiglagad mat via hemtjänsten av ett företag som Stockholms stad har avtal med. För att få ned hemtjänstens kostnader för matlådorna hämtar personalen dem hos företaget och tar med dem på sina rundor.

– Det finns aldrig entrecôte och pommes frites att välja, säger Sixten. Men jag klagar inte på maten.

Birgitta Forsberg
Birgitta Forsberg

Reporter SvD Näringsliv. Skriver om allt utom privatekonomi. Brinner för…

Magnus Hjalmarson Neideman
Magnus Hjalmarson Neideman

Fotograf på SvD sedan 2007

Annelie Gonnéus har jobbat med äldre i 34 år. Här lagar hon frukost hemma hos Sixten Tunedal – gröt med äppelmos.

Annelie Gonnéus har jobbat med äldre i 34 år. Här lagar hon frukost hemma hos Sixten Tunedal – gröt med äppelmos.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annelie Gonnéus tar hand om disken hemma hos Sixten Tunedal.

Annelie Gonnéus tar hand om disken hemma hos Sixten Tunedal.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Att bädda rent är en vanlig syssla för Annelie Gonnéus.

Att bädda rent är en vanlig syssla för Annelie Gonnéus.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Det blir en del promenerande för Annelie Gonnéus – här är hon på väg för att hjälpa ännu en person.

Det blir en del promenerande för Annelie Gonnéus – här är hon på väg för att hjälpa ännu en person.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Telefonen är en stor del av tillvaron. Allt ska loggas. Och i telefonen står vilka insatser varje kund ska ha.

Telefonen är en stor del av tillvaron. Allt ska loggas. Och i telefonen står vilka insatser varje kund ska ha.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Astrid Nilsson, 80, är ute på promenad i snön.

Astrid Nilsson, 80, är ute på promenad i snön.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Hemma hos Börje Åberg har ett barnbarn satt upp lappar på skåpen så att man vet var allt är. 

Hemma hos Börje Åberg har ett barnbarn satt upp lappar på skåpen så att man vet var allt är. 

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Börje Åberg tar fram dragspelet och spelar en stund för Anneli när hon diskar.

Börje Åberg tar fram dragspelet och spelar en stund för Anneli när hon diskar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Marianne Sjögren och Annelie skojar medan Annneli loggar in och loggar ut på telefonen. Allt ska mätas.

Marianne Sjögren och Annelie skojar medan Annneli loggar in och loggar ut på telefonen. Allt ska mätas.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Marianne Sjögren, 84, får på sig sina stödstrumpor.

Marianne Sjögren, 84, får på sig sina stödstrumpor.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Dammsugning i expressfart.

Dammsugning i expressfart.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Den stora nyckelknippan. Personalen plockar upp nycklar på morgonen och lämnar dem på eftermiddagen.

Den stora nyckelknippan. Personalen plockar upp nycklar på morgonen och lämnar dem på eftermiddagen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Ett trevligt samtal med 94-åriga Eivor Nilsson hinner Annelie med denna dag.

Ett trevligt samtal med 94-åriga Eivor Nilsson hinner Annelie med denna dag.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Astrid Nilsson ska till sjukhuset så håret ska kammas och kläder bytas.

Astrid Nilsson ska till sjukhuset så håret ska kammas och kläder bytas.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Matdags för Astrid Nilsson.

Matdags för Astrid Nilsson.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annelie använder oftast cykel när hon tar sig runt mellan husen under arbetsdagen.

Annelie använder oftast cykel när hon tar sig runt mellan husen under arbetsdagen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Eivor Nilsson ser på när Annelie loggar olika arbetsuppgifter på telefonen.

Eivor Nilsson ser på när Annelie loggar olika arbetsuppgifter på telefonen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Hemma hos Ingegärd Segelöv loggar Annelie in sig.

Hemma hos Ingegärd Segelöv loggar Annelie in sig.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Astrid Nilsson får sin medicin.

Astrid Nilsson får sin medicin.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Sixten Tunedal vid frukostbordet.

Sixten Tunedal vid frukostbordet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman