Nadja Weiss stiger ner i helvetet
Den åttonde november 2016 infaller 100-årsdagen för den svensk-tyske författaren Peter Weiss födelse. Samma dag är det premiär för hans pjäs ”Rannsakningen”, i regi av dottern Nadja Weiss. Det är första gången hon närmar sig sin fars verk som regissör, något som inte har varit en självklarhet.
– Jag har alltid varit nyfiken på att göra någonting av Peter, men materialet har legat för nära, jag har velat hålla isär familjen och mitt arbete. Efter att jag gjorde ”Rädsla urholkar själen” på Kulturhuset Stadsteatern kände jag dock att jag ville fortsätta utforska teman om främlingsfientlighet, och när jag i den processen återvände till ”Rannsakningen” var det som ett slag i magen. Det får inte ske igen, men likheterna finns tyvärr där med hur det ser ut i dag och dit vi är på väg, säger Nadja Weiss.
”Rannsakningen” är en kontroversiell pjäs, på gränsen mellan det dokumentära och det konstnärliga. Texten består av faktiska vittnesmål och protokoll från de rättegångar som mellan 1963-65 pågick i Frankfurt Am Main, då ett antal SS-män och lägerarbetare ställdes inför rätta för sin roll vid Auschwitz. I elva sånger, med hänsyftning till Dantes ”Den gudomliga komedin”, blir det gemensamma vittnesmålet till ett oratorium som detalj för detalj avtäcker sanningen om de fruktansvärda brotten – ett nedstigande i helvetet.