RymdresanFartfyllt – men vem vänder sig Rymdresan till?

”Ännu en svensk barnfilm om rymden alltså?” är den första tanken som dyker upp. Hemsnickrad sci-fi är ett populärt koncept hos dem som försöker konkurrera med ”LasseMaja”- och ”Sune”-filmerna om familjepubliken. 2016 kom Petter Lennstrands fullträff ”Upp i det blå” (ensam flicka tas om hand av knasbollar på raketlabb kamouflerat till avfallsanläggning). 2018 följde Ted Kjellssons mer tveksamma  ”Ensamma i rymden” (föräldralösa syskon och en deppig utomjording umgås på rymdskepp med Aniara-vibb). 

”Rymdresan” är, något överraskande, skriven av Alec Sokolow som var delaktig i manuset till ”Toy Story” (1995) och filmerna om katten Gustaf. Regissören Patrik Forsberg, som bland annat varit med och gjort två ”LasseMaja”-filmer, har sedan bearbetat för en svensk publik. Jag gissar att de skamlösa lånen från ”En man som heter Ove” och just ”LasseMaja”-franchisen tillkom på det här stadiet.