RecensionNya romaner
I Ferrantes nya går klassresan nedåt
Den svårfångade Elena Ferrante är tillbaka med en ny roman. Klarar hennes myllrande berättelser om klass, katolicism och barndomens vedermödor att ta steget in i 2020-talet? Clara Block Hane har läst ”De vuxnas lögnaktiga liv”.
De är 2010-talets Tolstoj och Dostojevskij – romanförfattare av gigantiska mått som inte bara definierar vår tid, utan också oss som är läsare. Att föredra Karl Ove Knausgård framför Elena Ferrante är inte att välja snö framför sol eller sill framför prosciutto, utan något av ett djupare personlighetstest, hävdade The New Yorkers idéredaktör Joshua Rothman i en ofta citerad essä från 2015.
Motsatserna är uppenbara; man mot (troligen) kvinna, norra Europa mot södra, protestantisk moral mot katolsk, en observatör av detaljer mot en som orkestrerar stora, myllrande scener. Förutom den mest uppmärksammade skillnaden; en författare som utan nåd avslöjar hemligheter om människor som nämns vid riktiga namn mot en som inte ens berättar sitt eget.