Recension
Körkarlen: Vild, vemodig och vacker spöksaga
Västanå Teater öppnar äntligen sin Berättarlada, åter med Selma Lagerlöf. ”Körkarlen” tillhör skräckgenren, men vill tala om gott och ont. Iscensättningen är ett allkonstverk, ett musikaliskt dansdrama som fångar Selmas många nyanser och blir ett mirakelspel om ansvar.
Det var en liten stackars slumsyster, som höll på att dö – så börjar Selma Lagerlöf romanen "Körkarlen", en bokstavligen sagolik blandning av skillingtryck och mirakelspel. Många har säkert sett delar av stumfilmsversionen, där Victor Sjöström skickligt använder dubbelprojiceringar för att skapa spöklika stämningar. Romanen är buren av den typiskt lagerlöfska varma tonen av skröna, den skildrar en tid då lungsoten tog mängder av liv.
Västanå Teater återöppnar alltså sin scen Berättarladan med ett verk som påminner om vår tid, då åter en pandemi låtit lien gå över världen. Selma Lagerlöf skildrar en tid av social misär, men hon lyfter sin skildring till en allegori om tillvaron som spelplats för godhet och ondska. "Körkarlen" är en kort text, men fylld av mening.