RecensionTeater
Ungdomens ångest fångas i fina nyanser
Karin Boyes filosofiska och religionsgrubblande roman ”Kris” visar sig fungera alldeles utmärkt på scenen i Maja Salomonssons regi och dramatisering. Båda skådespelarna är underbara.
Sara Granath
Publicerad
Hon ser så allvarlig och ärlig ut, flickan som står på scenen och talar om att be, om sitt förhållande till Gud, hur gärna hon lyder Gud. Men hon är skapad till Karin Boyes avbild och är i själva verket så ”rustad, rad och pansarsluten” att det gör ont.
Karin Boyes roman ”Kris” från 1934 innehåller en för sin tid förbjuden förälskelse, men även om den är central upptar den bara en liten del av texten. Istället finns där en hel del filosofiska och teologiska resonemang. Är det något att göra teater av?
Laddar…