RecensionNya filmer
Hyllning till den vitala maskuliniteten
Den begåvade särlingen som stångas mot en organisation fylld av fega paragrafryttare är ett bekant tema. Propra ”Le Mans ’66” är inte särskilt originell, här bjuds främst på bilåkande i stora volymer.
Jag ser filmen ”Le Mans ’66” samma morgon som jag läser ut Michel Houellebecqs roman ”Serotonin”, och det är en blandning som skär sig på ett närmast obscent men möjligen också intressant sätt. Den senare är en isande dödsmässa över en imploderande manlighet som obönhörligt går under i en sorts tilltagande evolutionsbiologisk irrelevans, medan James Mangolds film återskapar och hyllar en vital och dygdig maskulinitet som tvärtom är det som bär upp det värdefulla i vår civilisation och driver utvecklingen framåt, mot nya djärva mål borta vid horisonten.
Men som titeln anger utspelar sig filmen i ett töcknigt 1960-tal från vilket få i dag har några särskilt konturskarpa minnen.