RecensionNya romaner
Malou von Sivers skriver modigt och gripande
Hopp och försoning i berättelsen om en släkt som tycks dömd att leva i skuggan av arvsynd. Det skriver SvD:s recensent om den avslutande boken i Malou von Sivers trilogi som spänner från förra sekelskiftet till nutid.
Malou von Sivers behöver knappast någon utförligare presentation. Hon är sedan många år en av TV4:s mest kända profiler, med program som ”Nyhetsmorgon” och ”Malou efter tio” på meritlistan. För fem år sedan tilldelades hon Lukas Bonniers stora journalistpris. Nu är hon aktuell med ”Inför hans blick”, den sista delen i romantrilogin om den egna släkten. I sitt sommarprogram 2016 berättade hon för första gången om familjens mörka sidor. Det handlade om våld i nära relationer, om en pappa som låste in sin egen dotter i källaren och slog henne. Och om hur historien upprepar sig. Pappan hade själv blivit misshandlad av sin pappa. Bilden av ett slags obönhörlig arvsynd framtonar.
Första delen kom ut 2017 och följer på nära håll berättarens farfar Axel, en motvillig, men framgångsrik, affärsman som lever i ett glädjelöst äktenskap. Egentligen hade han velat studera matematik på universitetet, med det är förutbestämt av fadern att han ska överta familjeföretaget. På en societetsfest träffar han av en slump den unga vackra studenten Sara och blir hjälplöst förälskad. Sara är uppvuxen i en bildad akademikerfamilj med högt i tak och mycket kärlek, fjärran från hans egna erfarenheter. Trots protester blir de ett par, och efter en tid får de en dotter, älskad över allt annat. Också av Axel som nu ser en möjlighet att bryta den våldsspiral som präglat hans släkt i generationer. De får några riktigt lyckliga år tillsammans, men när Sara blir gravid på nytt går hon bort i barnsäng. Barnet överlever och får namnet Edwin. Axel hatar honom och håller honom ansvarig för Saras död. Och snart är cykeln av våld på nytt närvarande.