Bra skolhus stärker elevernas lärande
Den fysiska skolmiljön påverkar elevernas lärande på djupet. Samtidigt saknas både intresse och pengar från myndigheternas håll för att utvärdera dagens skolhus. Vad beror det på och hur kan läget förändras? En ny antologi antyder att vi har mycket att vinna på att frågan väcks ordentligt.
Det kanske ligger något i den populära uppfattningen att en begåvad lärare kan uppnå goda undervisningsresultat var som helst, i ett skjul såväl som under ett träd. Men det kan knappast gälla oberoende av hur stor elevgrupp en lärare har och hur specialiserad den kunskap är som eleverna har att erövra. Det är inte svårt att bevisa att den fysiska omgivningen är av betydelse genom att den uppmanar eller begränsar olika beteenden. Ett exempel är de skolhus som ritades av Herman Hertzberger i Amsterdam som i enlighet med Montessoripedagogiken visar hur barns sensomotoriska utveckling (”barn lär också genom kroppen”) utgör ett stöd för deras kognitiva tillägnelse av omvärlden. Barn ska på samma gång se sig som individer och medlemmar i en grupp, och skolbyggnadernas rum och materialval har till uppgift att göra dessa tillhörigheter naturliga. Lever dagens svenska skolhus upp till sådana tankar om elevernas allsidiga utveckling? Det vet vi dessvärre inte eftersom det saknas överblick och ingen myndighet har ett övergripande ansvar över området.