RecensionNya fackböcker
Viktig navelskådning om den där andra krisen
Jonathan Safran Foer påminner om en annan kris än den vi nu är upptagna med: klimatförändringarna. Han utgår från sig själv, vilket gör boken konkret och begriplig – även om Therese Eriksson önskar att han ibland kunde släppa blicken från det egna navelluddet.
Det går inte att komma ifrån: det är smått kusligt att läsa Jonathan Safran Foers ”Det är vi som är klimatet” samtidigt som det nya coronaviruset brer ut sig i världen i oroande hög takt. En undersökning av det som brukar kallas vår tids verkliga ödesfråga, får nu liksom en annan, oförutsedd tyngd när vi samtidigt står inför ytterligare en, akut ödesfråga. Kris i kvadrat.
På sätt och vis kan man därför se det som olyckligt att ”Det är vi som är klimatet” kommer ut i en tid då människor är upptagna med att avvärja en annan kris, också för det faktum att Jonathan Safran Foer gör en ganska stor sak av den västerländska mentalitet som handlar om att katastrofen alltid sker någon annanstans, ”därborta”. Nu är den global, här och nära, och västvärldens skygglappar är ersatta med munskydd. Vi har alla fullt upp.