Krönika

Maria Collsiöö:Ett gott vin får mig att le vid första klunken

Maria Collsiöö

Ett glas vin är egentligen något ganska vardagligt, ett livsmedel som gör maten godare och stämningen högre. Ett glas vin kan också ge ett lyckorus, som kan infinna sig bara genom att dofta i glaset. Men vad är egentligen ett gott vin? En bra början är att låta din egen smak avgöra.

Maria Collsiöö
Publicerad
Annons

”Den mörkgrå kostymen behövde tvättas. Slipsen bar fettfläckar och hans ansikte var grått och orakat. När han slog sig ned vid köksbordet och tog en första tugga av den varma levergrytan med lingonsylt, glittrade det till i hans ögon och ett leende spred sig i hans ansikte.”

Så lät det när min vän A beskrev Corton Grand Cru, årgång 2005 - som vi drack en snöblaskig lördagseftermiddag i februari. Den mänskliga metaforen blir hennes personliga upplevelse av vinet. En titt i den gamla vinlitteraturen skulle i stället ge vinet vi dricker egenskaper som feminint då det är den gängse beskrivningen av druvsorten pinot noir.

Doft- och smakupplevelser är odiskutabelt personliga medan vinets innehåll som syra, alkohol och sötma går att mäta.

Att titta, dofta, smaka, dra slutsatser och sammanfatta intrycken i syfte att förmedla upplevelsen av vinet och göra den begriplig för andra är en del av vinprovarens vardag.

Systembolaget ordnar varje månad provningar av kommande lanseringar, för vinskribenter. En dator, några vinglas, ett vattenglas och en spottkopp ingår i utrustningen. Glasen snurras och analys går före nöje när det svaga ljudet av tangenttryck bryter tystnaden i rummet. Med blåbärslila tänder, under koncentrerat allvar, bedömer skribenterna vinernas kvalitet.

Annons
Annons

För att bedöma kvalitet behövs referenser, kunskap och erfarenhet. För att uppskatta kvalitet behövs däremot inte mer än ett intresse. Vindrickaren behöver inte vara vinprovare lika lite som bilföraren behöver vara mekaniker.

För att uppskatta kvalitet behövs inte mer än ett intresse.

När vi går på teater kan upplevelsen, av exempelvis Strindbergs Dödsdansen, bli större då vi vet vem Strindberg är, vilken tid han levde i, och vad pjäsen handlar om. Någon kanske intresserar sig mest för scenografin medan en annan ser pjäsen för att Mikael Persbrandt spelar en av rollerna. Oavsett förkunskaper kan pjäsen uppskattas och den personliga smaken och egna erfarenheter avgör vad som berör i pjäsen.

Samma sak med vin. De personliga referenserna spelar in när vi som vinprovare och vindrickare tar glaset till munnen. Smaken är dynamisk, aldrig exakt och inte mätbar. Detta gör vinet spännande men också svårgripbart då personlig smak och doft är under ständig utveckling.

När vi doftar och smakar på ett vin upplevs en mängd sammansatta intryck snarare än enskilda, separata aromer. Språket används för att översätta sinnesintrycken vi får när vinet provas. Detta görs genom att beskriva, bedöma och analysera.

Alltför många frukt- och bäraromer eller andra doftassociationer i beskrivningen kan snarare förvirra än fördjupa förståelsen av hur ett vin smakar.

Ett gott vin för mig är ett vin som får mig att le.

Rena provningsanteckningar är sällan lustfylld läsning utan blir meningsfyllda först när vinet sätts in i ett sammanhang och de olika delarna bedöms i förhållande till varandra.

Det är många faktorer som spelar in när vi bedömer ett vin, dryckens temperatur, färger, ljud och dofter i rummet, den egna sinnesstämningen, liksom luftfuktigheten och vädret. Inom den biodynamiska läran följer man månens kalender för att veta vilka dagar som vinet smakar bäst.

Ett gott vin för mig är ett vin som får mig att le, redan vid första klunken. Svårare behöver det inte vara.

Annons
Annons
Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons