Författaren som inte längre fann orden
Det har skrivits en rad skildringar om anhörigas demenssjukdom, men betydligt färre där tillståndet är närvarande hos själva författaren. I skärningspunkten mellan neuro- och litteraturvetenskap undersöks nu en ny fråga: går det att skönja sjukdomen i texten?
Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!” skriver Tomas Tranströmer 1978. ”Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga yxhugget inifrån inte kommer.” Tolv år senare drabbas han av en stroke som lämnar efter sig en otjänlig högerarm och afasi med påtagliga svårigheter att formulera sig i tal. Hädanefter spelar Tranströmer piano med vänsterhanden, enhändiga stycken, men han fortsätter också att skriva, om än mödosamt, och hinner efter sjukdomens yxhugg ge ut ytterligare två diktsamlingar.