Tone Sekelius: ”Jag vill vinna till 100 procent”
Hon var den första transpersonen som tävlade i Melodifestivalen och nu ställer hon upp igen. För SvD Junior berättar Tone Sekelius om kändisskapet och om hur det är att ständigt prata om transfrågan.
Artisten, programledaren och influencern Tone Sekelius är välkänd för många. Hon slog igenom med sminkvideos på Youtube 2016, och blev ifjol den första transpersonen att uppträda i svenska Melodifestivalen. I år är hon med i tävlingen igen.
– Jag vill vinna till 100 procent. Jag förstår inte att det är så många som vill vara med utan att vinna. Det är en musiktävling, alltså är vi där för att tävla, säger hon och rycker på axlarna.
Esmé: Hur känns det att vara med i Mellon i år, till skillnad från i fjol?
– Det känns bekvämare. Förra gången var allt nytt och lite läskigt, nu vet jag vad som väntar. Den här låten har kanske mer attityd än den förra. Den är uppåt och poppig, och lite mer dansant.
Esmé: Hur upplever du att det är att vara känd?
– Det positiva är att man kan påverka folk till det bättre. Att man kan underhålla någon och kanske är med och bidrar till att starta en konversation där föräldrar pratar med sina barn om psykisk ohälsa eller hbtq-frågor, för att de har sett mig prata om det. Det negativa är kanske att jag känner att jag alltid måste vara på topp och ibland vill jag bara gömma mig under en luva och försvinna.
Tone blev känd flera år innan hon kom ut som transperson i februari 2021, men berättar att tankarna alltid har funnits inom henne.
– En lång tid fick jag utlopp i form av smink och kläder, men ju äldre jag blev desto mer insåg jag att det var mycket djupare än det yttre. På en festival för några år sedan började jag och min kompis tjafsa om en sak. Mitt i tjafset skrek jag rakt ut att ”jag tror att jag är trans”. Det var första gången jag sa de orden högt. Jag kom till en punkt i livet där jag inte kunde bortförklara det här för mig själv längre.
Esmé: Varför blev det namnet Tone?
– Jag var jättefokuserad på att komma ut, det var en väldigt jobbig tid. Därför var det här med att välja ett namn inte så viktigt. Det var min syster som frågade mig om jag hade tänkt på ett namn. Sedan nämnde hon Tone. ”Där har vi det!”, sa jag.
Esmé: Blir du ledsen eller arg om någon kallar dig för ditt gamla namn?
– Alla transpersoner är olika och känner olika för det. Själv tycker jag att det är jobbigt. Att komma ut var en så stor grej. Jag vill bara lämna det gamla bakom mig.
Tone tycker att barn som upplever att de är födda i fel kropp ska prata med någon de litar på. Själv kände hon inte att hon hade någon att prata med om just det när hon var yngre.
– Det gjorde att det blev en stor grej. Men det är bättre att ventilera, än att gå och bära på de här tankarna i flera år, och bygga upp det till en stor grej. Det är okej att vara förvirrad och man får ändra sig. Det är svåra känslor. För vissa räcker det att byta namn och pronomen, medan andra vill ändra allt.
Det har varit mycket diskussion de senaste åren kring transvården. Bland annat att man inte ska vara för ung när man börjar med hormonbehandlingar. Myndigheten Socialstyrelsen uppmanar till försiktighet. Tone kan förstå kritiken till viss del.
– Men det är en svår fråga, det är väldigt olika från fall till fall. För min del hade det varit skönt om jag kunnat börjat med hormoner innan jag kom in i puberteten.
Att ständigt få frågor om att vara trans är oftast inget Tone har några problem med.
– Det beror såklart på i vilket sammanhang. Men pratar man om mig som person kommer det här ofta på tal. Det är inget jag döljer, inget jag skäms över, och inget jag kommer tröttna på att prata om. Det är viktigt för att synliggöra och normalisera transfrågan.
Esmè: Vad ser du mest fram emot det här året?
– Mellon! Där vet jag också vad som förväntas av mig. Jag ska vara med i ”Lets Dance” i vår och det är jag väldigt taggad på, men också nervös inför. Vad är en foxtrot? Jag vet liksom inte.
