Annika Ekdahl väver nygamla världar
Annika Ekdahls stora vävda gobelänger ger nytt liv åt en historisk textil konstgenre. Kravet på att vara samtida har hon lämnat bakom sig. Med guldtråd och ett myller av detaljer för hon stolt kulturarvet vidare.
Det var när Annika Ekdahl vävde en smultronblomma som hon plötsligt knäckte koden till hur man trollar fram bilder med trådar. Hon hade aldrig drömt om att bli textilkonstnär, men när hennes mor gick en kurs i bildvävning på 1970-talet blev hon nyfiken. Sedan dess har hon lagt decennier på konsten att hantera ulltråden och varpen.
– Det var en jättespännande utmaning. Och en jag fortfarande håller på med: hur ska jag lösa mötet mellan färgerna? Vad vill jag berätta?, säger hon på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm, där hennes gigantiska verk nu tronar på väggarna, i ett första stort retrospektiv över hennes konst.