Foto: Staffan Löwstedt /Illustration: Liv Widell
Foto: Staffan Löwstedt /Illustration: Liv Widell

Firar jul ensam – granen suddas ut av tårarna

Precis när han hunnit försvinna in i en lycksalig juldimma ringer det på dörren och förtrollningen bryts. Att som frånskild tvingas fira jul utan sina barn får SvD:s Carl Cederström att ge upp förhoppningarna om en högtid i ”Fanny och Alexander”-stil, och i stället befara en ”Norénjul”.

Carl Cederström
Uppdaterad
Publicerad

På julaftonskvällen, 2019, sitter jag ensam hemma i soffan och stirrar på ljusen i granen. Det är bara dagar kvar på året jag har kallat annus horribilis. Första julen efter skilsmässan, sista julen före pandemin. Under granen ligger inte längre några paket. Julstrumporna hänger tomma från bokhyllorna. Juldekorationerna blinkar i vitt och rött. Jag vet inte vad barnen gör just nu, bara att de är med sin mamma. Jag vet inte hur det känns för dem att vara utan sin pappa på julafton, men jag vet hur det känns för mig, och när jag sätter på julmusiken och skruvar upp volymen rullar tårarna och granen blir suddig.

*