Hälsningar från romarrikets ljusaste år
Enligt Augustinus var Aulus Gellius ”oöverträffad i renhet och lärdom”. Hans ”Noctes atticae” är också en klassiker, om än av det mindre slaget: medvetet planlöst presenteras här allt från etymologiska utredningar till historiska anekdoter, litterära citat och medicinska notiser.
Det engelska uttrycket minor classic har sin naturliga hemortsrätt i en litterär kultur med vissa bestämda särdrag. En litterär kultur, ty det är svårt eller rentav omöjligt att finna tillämpningar för termen på den bildande konstens eller musikens områden. En förutsättning för att ordet alls ska vara användbart är att det finns en klassicitet som är någorlunda väldefinierad och accepterad, vilket i sin tur förutsätter en självmedveten och självklar litterär hierarki. Att ett verk tilldelas bestämningen minor innebär inte att man tummar på det stränga men också mångtydiga klassicitetskravet, som hänför sig inte bara till intellektuell och estetisk kvalitet utan också till spridning och berömmelse, till position på den aktuella marknadsplatsen om man så vill. Minor är en bestämning av annat slag: det handlar om ämnets bredd eller smalhet, om dess allmänintresse, om dess mer eller mindre upphöjda karaktär, till slut ofta helt enkelt om verkets format, det vill säga dess anspråk på läsares tid och intresse.