Gör språket oss alla till mördare?
Det går inte att sätta likhetstecken mellan hur vi talar och hur vi tänker. Bara för att vi till exempel inte har något motsatsord till ”mördare” betyder det inte att vi inte kan föreställa oss människor som inte avsiktligt släcker andras liv.
Språket är inget magiskt verktyg för tankestyrning. Vi kan faktiskt tänka tankar som vi saknar ord för. Det finns icke-mördare, trots att vi saknar ett ord för detta. (Bilden visar en uppblåsbar hjärna som Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för några år sedan skickade ut till 9 000 20-åringar för att minska langningen till minderåriga.)
I ett känt ring-in-program i Sveriges Radio alldeles före valet hördes en person propagera för att vi borde rösta mindre efter våra egna plånböcker och mer för det gemensammas bästa. Han arbetade enligt egen utsago med barn och ungdomar, och hade frågat dessa om de kände till ordet ”egoism”. Det gjorde, enligt inringaren, 95 procent av dem. Han hade därefter frågat efter begreppets motsats, och det visade sig att bara ”4–5 procent” var bekanta med ”altruism”.