KrönikaVeckans bästa vin
Ett av vinvärldens mysterier handlar om begreppet naturvin. Eller naturliga viner, som det också kallas. Hur gick det till när namnet bestämdes? Omedelbart tänker ju alla: då är andra viner onaturliga? Precis som om de vore farliga. Jag har länge funderat kring detta utan att hitta kloka svar. Nu har jag dock blivit upplyst tack vare en krönika i Tidningen Curie av docenten i filosofi, Per Sandin, tillika lektor i bioetik.
Han påpekar att naturlighet är ett begrepp som ofta tas till när andra argument tryter. Är det naturligt så är det per definition bra – och därmed basta. Och eftersom motsatsen är onaturlig betyder detta också per definition dåligt. Men då undrar du säkert: vad är definitionen? Dessvärre är det ingen som vet. Därmed kan heller ingen påstå att något är bättre bara genom att kalla det naturligt.
En åsikt från en zoolog är att naturligt är en beskrivning av det vi ser i naturen. Men också att det blivit en norm att översätta naturligt med något som är nyttigt och bra. Den amerikanske 1800-talsfilosofen John Stuart Mill blev uppenbarligen inte heller klok på detta. Han kom fram till att naturligt kan betyda två saker: något som följer naturlagarna eller något som inte skapats av människan. Andra tänkare anser att naturligt bara betyder något vi är vana vid. Med andra ord: har man druckit Vino Tinto hela livet är det naturligt. Ett naturvin blir då följdriktigt onaturligt.
Om jag fortsätter på John Stuart Mills funderingar är det heller inte mycket som stämmer när det gäller naturviner. De följer ju knappast naturlagar eftersom själva odlingen är konstlad – och hela vinifikationen är ju en mänsklig manipulation. Det är verkligen inte lätt att förhålla sig till ordet natur och naturlig i största allmänhet – och i synnerhet inte när det gäller livsmedel. Det finns knappast starkare värdeord på en förpackning än att innehållet har med naturen att göra. Naturliga ingredienser är ett av våra stora buzzwords.
För enkelhetens skull borde ordet natur och naturlig förbjudas i alla sammanhang med livsmedel. Missbruket är alltför stort i brist på en klarlagd definition. I synnerhet som onaturlig är ett av våra mest nedsättande ord. Vem vill äta och dricka onaturliga produkter?
Hos Livsmedelsverket finns inget uttryckt om användningen av ordet utom när det gäller naturligt mineralvatten. Där anser jag också att ordet naturligt kan vara befogat eftersom vattnet måste komma direkt från en vattentäkt utan några manipulationer. Annars avråder Livsmedelsverket från att använda begreppet naturlig – om det inte kan ges en relevant förklaring. Vad nu det innebär med tanke på att definitioner saknas?
Hur det än förhåller sig med uppkomsten av benämningen naturviner – eller på engelska Natural Wines – så är det skickligt av odlarna att ha kidnappat detta vackra ord. Nu ska dock påpekas att jag gillar många så kallade naturviner – trots begreppet. Fast jag gillar ju ännu fler ”onaturliga viner”.
Om jag ska slå huvudet på spiken vill jag påstå följande: Naturen gör inga viner – det kan bara vi människor. Det finns också ett talesätt om att Guds gåva till mänskligheten inte är vin – det är vinäger.