Taikons konst var en del av hennes kamp
I dag begravs Rosa Taikon. I hennes smyckeskonst kombineras det romska kulturarvet med en formexperimenterande modernism. Intresset smyckena väckte använde hon för att informera om romernas villkor, om rasism och kravet på lika rättigheter.
När Rosa Taikon gick bort den 1 juni förlorade Sverige en av sina viktigaste människorättskämpar. Taikon förde en outtröttlig kamp för romsk kultur och allas lika värde, en kamp som hon 2013 fick Olof Palmepriset för. Inte fullt lika uppmärksammad är hennes betydande verksamhet som smyckeskonstnär. Rosa Taikon kom att utveckla ett unikt konstnärskap där hon formade smycken som kombinerade ett romskt kulturarv med modernistiska formexperiment. Det var ett konstnärskap som kom att vävas samman med kampen. För hennes viktiga arbete med att föra vidare det romska kulturarvet blev hon 2014 hedersdoktor på Södertörns högskola.
I Rosa Taikons familj fanns sedan länge smeder. Under sin uppväxt kunde hon följa sin fars (Johan Taikon) hantverk. Han hade gått i lära hos romska silversmeder i Samarkand. Mellan sina verksamheter som förtennare, tivoliarrangör och musiker hittade han också tid för att skapa konsthantverk. Han formade bland annat smycken med hjälp av granulering (att en mängd små korn eller kulor fästes på smycket) och filigranteknik (teknik där fina trådar av silver eller guld löds på ett underlag). Det är ett precist och tidskrävande arbete som ofta utfördes i de ambulerande läger som svenska staten tvingade romerna att bo i. Ett annat exempel går att hitta i Nordiska museets samlingar som innehåller ett fåtal romska smycken. Det är en ovanlighet, då det romska silversmidet knappast är något som har samlats på de nationella institutionerna. Några av smyckena på Nordiska museet har Rosa Taikons farbror Bomba Taikon som upphovsman. Tanken var att hennes bror Paul skulle föra traditionen vidare. Men brodern blev mördad. Då började Rosa Taikon på en kurs i silversmide som erbjöds av Kursverksamheten.