När humanismens fördämningar brister: personerna och partierna som drogs medHar klickberusade debattörer radikaliserat oss?

Från höger: Joakim Lamotte, Hanif Bali, Ann Heberlein, Katerina Janouch och Björn Ranelid.
Från höger: Joakim Lamotte, Hanif Bali, Ann Heberlein, Katerina Janouch och Björn Ranelid. Foto: Staffan Löwstedt och TT

Mobbning, drev, hatiska uttryck – något har hänt i debatten, det står nog klart för alla. Men detta är inte boken som för det offentliga samtalet vidare, tycker Torbjörn Elensky.

Publicerad
Andreas Magnusson är gymnasielärare, musiker och krönikör på Magasinet Paragraf.

Andreas Magnusson är gymnasielärare, musiker och krönikör på Magasinet Paragraf.

Foto: Ola Kjelbye
Annons

Nu är valrörelsen igång. Eller det har den förresten varit länge. Det är i dag i Sverige som att vi lever i en permanent valrörelse där det varje vecka pumpas ut nya debattinlägg och görs mätningar av partisympatier vilka tas nästan för verkliga mandat, fast sådana endast kan fördelas genom våra offentliga val.

Andreas Magnussons bok är ett inlägg i denna permanenta valkampanj. Hans huvudmål är inte SD i sig, utan snarare de på den borgerliga sidan som han anser öppnar för SD liksom för främlingsfientliga, invandringskritiska och rent rasistiska ståndpunkter i offentligheten. Han menar att de som låter sig citeras och retweetas av högerextremister utan att själva vara det bär ansvar för att deras inlägg suddar ut gränsen för vad som kan sägas i offentligheten och därmed banar väg för mera extrem propaganda.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons