Tusentals barn lever med diabetes

Näst efter Finland är sjukdomen typ 1-diabetes vanligare i Sverige än i något annat land i världen, enligt Barndiabetesfonden som uppmärksammar sjukdomen den 14 november genom Diabetesvärldsdagen.

Darya i Sollentuna blev sjuk när hon var fyra år.

– Jag kissade och drack på natten, typ varje dag. Sedan sa min mamma att vi måste gå till sjukhuset och då berättade de att jag hade diabetes.

När man har typ 1-diabetes kan kroppen inte själv producera hormonet insulin, och utan insulin kan vi inte leva. Därför måste Darya ha en pump som sitter fast på magen och som automatiskt fyller på med insulin i kroppen under hela dygnet. Vid måltider måste hon trycka på en knapp för att den ska fylla på extra.

– Utan min maskin kan min kropp inte fungera, säger hon.

Men det kan ändå vara svårt att få till perfekta värden. Ibland blir blodsockret ändå lågt eller högt, något som kan bli farligt.

När Darya har lågt blodsocker känns det som att hon inte kan röra sig och som att hon ska svimma. Då måste hon äta eller dricka något sött.

– Om jag har högt blodsocker är jag i stället törstig. Även om jag dricker flera gånger, så är jag fortfarande törstig.

Ungefär fyra gånger per dag måste hon kalibrera. Det betyder att kolla sitt blodsocker genom att ta ett stick i fingret.

– Då kommer det lite blod. Första gången var det läskigt. Nu väntar jag på en ny sensor för att slippa sticka mig så många gånger per dag, säger hon.

Flera gånger varje dag påminns Darya om att hon har diabetes. Som när hon spelar tennis och fotboll på fritiden. Då måste hon tänka lite extra både innan och efter träning.

– När jag rör mig blir jag låg direkt. Så jag måste äta något innan. Min bonuspappa brukar ge mig godis ibland. Min favorit är de sura godisarna.

Tack vare att Darya har diabetes har hon lärt sig mycket om kroppen och hon drömmer om att bli doktor när hon blir stor.

Darya har också föreläst om sin sjukdom både på sin skola och på en vårdmässa inför omkring 50 personer. Där berättade hon om hur det är att leva med diabetes.

– Jag trodde först att det var läskigt att prata inför så många men jag var bra förberedd och som tur var hade jag min mamma med mig.