ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

Lutan och ärrenHan lät inte ens döden förstumma honom helt

I Danilo Kiš (1935–1989) texter finns ofta ett sökande efter identitet, språk, samt en frångång från kronologiska berättande. Under 1980-talet nämndes han ofta i samband med Nobelpriset.
I Danilo Kiš (1935–1989) texter finns ofta ett sökande efter identitet, språk, samt en frångång från kronologiska berättande. Under 1980-talet nämndes han ofta i samband med Nobelpriset.

Som verk betraktat är ”Lutan och ärren” inte särskilt imponerande. Men väljer man istället att se novellsamlingen som en provkarta över Kiš litterära strategier blir boken genast en fin introduktion till mångfalden och spännvidden i hans författarskap.

Emi-Simone Zawall
Publicerad
Annons

När Danilo Kiš dog i lungcancer 1989, bara 54 år gammal, hade han sedan länge legat på Joseph Brodskys önskelista över framtida Nobelpristagare. I Sverige svarade Knut Ahnlund med att skriva en engagerad dödsruna i Svenska Dagbladet som beklagade den samtida litteraturens förlust av ”en av sina finaste skribenter”. Några år senare sammanställde Susan Sontag ett urval av Kiš viktigaste essäer och intervjuer i antologin ”Homo Poeticus”, för att på sitt sätt hylla en av de ”oomstritt största författarna under 1900-talets andra hälft”. Hela världen tycktes vara överens om att Kiš död ställde upp dörren till en smärtsam litterär tystnad.

Typiskt nog lät Kiš inte ens döden förstumma honom helt.

Laddar…