Erik Wallrup:Det kritiska tänkandet behöver en ny Adorno

Det finns en märklig scen i Stefan Müller-Doohms biografi om filosofen Theodor W. Adorno. Under en av hans föreläsningar 1969 i Frankfurt försöker två storvuxna manliga studenter handgripligen tvinga filosofen till självkritik enligt stalinistisk modell. En annan student klottrar en vers på svarta tavlan med innehållet att den som låter käre Adorno hållas får för all framtid finna sig i att sitta kvar i kapitalismens klor. Strax omgärdas filosofen av tre kvinnliga studenter som sprider blomblad omkring sig, blottar brösten och gör sexuella närmanden. Slutpunkten i aktionen är att ett flygblad delas ut: ”Adorno är död som institution.”