Förstår du Gustav Vasas förenklade svenska?
Lucka 20 | ”Jag såg han” är en formulering med rötter i 1200-talet. Varje dag fram till jul reder språkprofessorn Olle Josephson ut en knepig språkfråga i SvD:s Språkluckan.
Om fyra dagar kommer tomten; ännu har ingen sett han. Sett honom ska det väl ändå heta? Visst, åtminstone så länge det handlar om tryckt text. Hade denna tidning utkommit för 700 år sedan hade dock sett han varit det enda korrekta. För 400 år sedan kunde det ha stått sett’en eller till och med setten.
Dessa påståenden kräver grammatikutläggningar. När svenskan etablerades som skriftspråk på 1200-talet böjdes alla substantiv och pronomen i fyra kasus: han i grundform (nominativ), hans i genitiv, honom i dativ (det vill säga i betydelsen åt, till, för) och han i ackusativ. Man sade alltså jag gav honom den, men jag såg han. Motsvarande former för hon var hon, hänna(r), hänni, hana. ”Jag gav hänni den; jag såg hana.”