RecensionDans
Drömsk Lohengrin söker sammanhang och svar
Vi kommer alla från ett sammanhang, vi hör alla ihop – den känslan sipprar vackert fram när Charlotte Engelkes efter eget huvud och med en mångkunnig ensemble iscensätter ännu en Wagneropera.
Vem är du? Var kommer du ifrån? I Wagners opera ”Lohengrin” är sådana frågor absolut förbjudna för den oskuldsfulla Elsa av Brabant. Så självklart är det de som genomsyrar Charlotte Engelkes nya ”Lohengrin dreams”, där frågandet och tillhörigheten står i centrum. Titeln syftar kanske också på hur hela uppsättningen har en drömspelsliknande struktur: träd växer upp, rök sipprar fram, fåglar glider fram eller faller ned från skyn. Vilsna människor rör sig irrande över scengolvet i jakt på ett sammanhang.
Charlotte Engelkes intresse för Wagner har vi kunnat följa länge nu. I en rad egensinniga iscensättningar har hon vridit och vänt på teman ur Wagners outtömliga sagolager. I ”Miss very Wagner” och ”Siegfried, the very Wagner hero hour” stod hon själv i centrum som stridbar Wagnerhjältinna, men hon har även vittjat Wagnerförrådet i en rad uppsättningar där hon inte själv medverkat, som ”Svansångare”, ”Flygande holländare” och ”Guldet”. Återkommande har varit att vrida och vända på Wagners historier och se hur de påverkar oss i dag.