Därför skänker hon bort sitt hår
I över ett år har Hedvig sparat ut håret för att ge bort det. Nu är det dags för det stora klippet.
För lite mer än ett år sedan såg Hedvig ett barnprogram där en tjej hade sparat ut sitt hår för att donera det till barn som förlorat sitt eget på grund av cancerbehandling eller annan sjukdom. Då blev Hedvig inspirerad att göra detsamma.
– Jag började tänka på det och blev ledsen av tanken på att vissa kanske blir mobbade för att de förlorat sitt hår. Jag ville hjälpa till och började då spara ut mitt.
Att låta håret växa har inte varit så jobbigt berättar hon. Det var först när Hedvig och hennes mamma mätte håret och såg att det var tillräckligt långt som det började pirra i magen.
– Långt hår har jag alltid haft. Så de senaste dagarna jag varit väldigt nervös och tänkt ”ska jag verkligen klippa mig så kort”, men nu känns det bra, säger hon.
Frisören borstar igenom Hedvigs hår och sätter upp det i olika tofsar som hon flätar. Att håret är i flätor är viktigt för att perukmakaren ska kunna hantera hårstråna lätt när hen ska tillverka peruken. Frisören tar fram saxen och klipper av flätorna en efter en och lägger i en påse. Sen är det dags att klippa till Hedvigs hår så hon blir nöjd med den nya frisyren.
– Jag gillar min nya frisyr! Och när jag ser flätorna i påsen tänker jag: ”Är det verkligen mitt hår? Det ser så långt ut!”
För att håret ska kunna bli en peruk måste Hedvig lämna flätorna till perukmakaren. När hon gör det får hon ett diplom som tack för sin hårdonation. Det står att hennes hår kommer användas i en peruk som ett barn eller en ungdom kommer att få.
Hur känns det nu?
– Lite konstigt. Man får ju inte diplom när man klipper sig i vanliga fall, men jag är glad för det.
Vad är du mest stolt över?
– Att jag vågade. För när jag insåg att jag inte kommer kunna göra så många frisyrer med mitt nya korta hår började jag tveka på om jag skulle göra det. Men jag är stolt över att jag gjorde det och jag är dessutom väldigt nöjd med min nya frisyr!
Hur peruken kommer att se ut eller vem som får den kommer Hedvig aldrig att få veta.
– Men det spelar inte så stor roll när jag vet att jag gjort en bra sak, berättar hon.
