Dragkampen om de döda präglar våra liv
Otaliga är sätten att väcka gångna tiders andar till liv, men också försöken att tysta dem för alltid. En ny bok diskuterar hur vi hanterar de döda i de ständigt pågående striderna om våra identiteter, våra minnen och vår framtid.
I ”Iliadens” sjuttonde sång drabbar grekerna och trojanerna samman i en kamp på liv och död om Patroklos döda kropp, Akilles vapenkamrat. De sliter och drar i liket från alla håll och tänjer ut det ”som vore det en tjurhud”. Sällan har en så märklig dragkamp skildrats så ingående. Vad handlar striden egentligen om? Patroklos är ju död, hans livsöde till synes avslutat. Homeros framhåller emellertid det postuma ödets betydelse. För grekerna finns det nämligen ingenting värre än när fienden tillåts skända liket av en älskad. De döda har rätt till ”en egen minnessten”.