Debatt: ”Hur fri kommer forskningen att vara?”
Finns det plats för forskning som inte har ett nyttoperspektiv? Och måste den gå att förklara? Det undrar medieprofessor Jonas Ingvarsson med anledning av den rödgröna regeringens första forskningsproposition.
Vi som är verksamma inom humaniorasektorn känner viss tillförsikt efter den rödgröna regeringens första forskningsproposition. Vi vill förstås gärna se att de förhållandevis omfattande skrivningarna om behovet av humanioraperspektiv på de stora samhällsfrågorna utgör ett svar på ett nytt opinionsläge. Redan i propositionens första stycke listas tre globala utmaningar – miljö, digitalisering och hälsa. Dessa sammanfaller väl med tre framväxande fokusområden inom humanistisk forskning: medicinsk, digital och grön humaniora.
Detta är ju något att notera med tillförsikt, samtidigt som vi måste våga ta diskussionen om räddningen står att finna i att sätta olika adjektiv framför huvudverksamheten ”humaniora”. Vad händer med dem som inte kan eller vill inordna sina forskningsrön under dessa rubriker? Vad händer med den forskning som med bibehållen hög kvalitet och integritet bedrivs vid sidan av trender och nyttopåbud?