I det vildaIngen människa är tam: kusligt om sexualitet

Först ser Lisa Zetterdahls ”I det vilda” ut att vara en instabil konstruktion. Tre olikartade berättelser lutade mot varandra, grannar i bokens rum och tid: svensk landsbygd, någon gång runt 1990. Noveller, kanske? Roman? Verkligen?

Men under läsningen vävs delarna samman. Konsekvent arbetar Zetterdahl med återkomster, variationer och speglingar, såväl i övergripande motiv som på detaljnivå. Effekten blir en intrikat kuslighet. De där två husen, dockorna, kaninerna – är de lika, eller är de samma? Styckmordshuset och skogsrucklet står i förbindelse med det nyrenoverade hemmet med blomluktande kök. De säger: även du kan överges. Även du kan bli en mordplats.