Gruvligt spännande tur
Kallt, fuktigt och mörkt, och 67 meter under marken. Vännerna Leon och Ville fick gå på en guidad tur i världsarvet Falu gruva.
”Burr, vad kallt det är”, säger Leon, 11. Han och Ville, 10, är på besök i Falu gruva, som ligger i deras hemstad Falun.
– Ja, det är ganska kallt i gruvan. Året om är det fem grader här. Vi brukar likna det vid ett jättestort kylskåp, så det gäller att man har varma kläder på sig, säger museipedagogen Johanna Nybelius, som guidar killarna.
Hon har varit nere i gruvan 3 000 gånger. Det är stor skillnad mot Leons och Villes antal besök.
– Det här är första gången vi går ner, men vi har lärt oss mycket om gruvan på historielektionerna i skolan, säger Ville.
Han har tidigare besökt en saltgruva i Polen.
De går ner för flera trappor. Johanna tar med dem genom trånga gångar och stora bergsrum. Det är svag belysning längs väggarna. Man ser knappt var man går.
– Det luktar väldigt gammalt och unket av geggan och vattnet som rinner från berget. Inte så god lukt, säger Ville.
Killarna har stövlar på sig. Deras val av skor är väl genomtänkt. Marken i gruvan är nämligen täckt av en gul lera som kan ge fläckar som inte går bort.
– Nu får ni böja er ner ordentligt så att ni inte dunkar i huvudet i taket för här är det väldigt lågt, säger Johanna.
Gruvan är 1 000 år gammal. På 1600-talet var den världens största koppargruva där man bröt kopparmalm. Hade gruvarbetarna mycket tur, kunde de även hitta silver och guld.
– Det är så coolt att människor kunde jobba här nere och göra alla de här gångarna som vi går i nu. Tänk att de gjorde allt utan maskiner, säger Ville.
De kommer fram till ett större rum med högt i tak. Johanna visar hur mörkt det kan bli genom att släcka alla lampor en kort stund. Det blir kolsvart.
– Förr i tiden, om gruvarbetarna tappade sin enda ljuskälla som var facklan, blev det så här mörkt, berättar hon.
– När jag blundar och sedan tittar är det ingen skillnad. Och jag ser inte mina händer när jag håller upp dem. Ögonen vänjer sig aldrig vid det här mörkret för det finns inget ljus alls, säger Leon.
Johanna tänder lamporna igen.
– Skönt, säger Leon.
– Vilken tur, annars hade vi inte hittat ut, säger Ville.
Efter en timmes rundtur börjar de gå upp. Det tar flera minuter att gå de 67 meterna. När de kommer ovan jord slås de av sommarvärmen.
– Besöket var jättecoolt. Jag är glad att jag fick lära mig mer om gruvans historia, säger Ville.
– Jag kommer gärna tillbaka, säger Leon.
