Ledtrådar hjälper när orden förlorat mening
Att oroligt vanka fram och tillbaka eller få aggressiva utbrott ses inte längre som en normal del av demenssjukdom. Större förståelse för vad kognitiv svikt innebär och ett nationellt kvalitetsregister har minskat lidandet för många drabbade.
Psykologen Beata Terzis har utbildning med personalen på Gutasund vård- och omsorgsboende i Uppsala, men hinner också med en pratstund med Eva Larsson, som bor där, i fåtöljerna vid brasan. ”Det är en konstgjord brasa. De tror de kan lura oss, men jag brukar skoja och säga att det kan ni inte”, säger Eva Larsson.
”Om du är stressad eller ordentligt förkyld blir du kognitiv sviktande, du får tunnelseende, beteendestörningar och snäser åt folk eller kanske sätter dig ner och storbölar. Det är samma sak för en person med demenssjukdom, bara att det har gått längre”, säger Beata Terzis.
Elsa småsprang korridoren fram, vände och jäktade tillbaka med den ljusblå sjukhusrocken fladdrande, fram och tillbaka i en tröstlös joggingrunda utan slut. 1980 var Dalens sjukhus i södra Stockholm en nybyggd modern långvårdsklinik. Demensavdelningen såg likadan ut som de somatiska vårdavdelningarna, trots att få var sängliggande. Patienterna låg i salar med upp till fyra sängar i varje. På kvällarna hjälptes vi vårdbiträden åt att lägga patienterna i en sal, men redan när vi gick in i nästa var patienterna i första salen på väg upp igen, i tron att det var morgon.
Aktiveringen bestod bland annat av minnesträning där man repeterade veckodag och månad med hjälp av kalender. Numera är det något man avråder från. För den som är en bit in i demenssjukdom, och har förlorat förmågan till inlärning, skapar minnesträning ångest.