RecensionScenvår 2017
Det slår gnistor om neurotisk Filifjonkan
Det är inte lätt att vara en Filifjonka. Livet en ständig väntan på den kommande katastrofen. Vad som helst kan hända. Det gäller att vara beredd. Unga Dramatens nya konstnärliga ledare Ada Berger inleder med att hämta teaterpärlan ”Filifjonkan som trodde på katastrofer”, (från 8 år) efter Tove Janssons novell, från sin tidigare hemvist på Unga Teatern, Malmö Stadsteater.
Filifjonkan lyssnar på väderleksrapporten. Vackert sommarväder råder i Mumindalen. Det kan inte vara mycket värre. Stiltjen inger ångest för de otyglade naturkrafter som lurar bakom knuten. Oron bor i lugnet före stormen. Mari Götesdotters Filifjonka är en vandrande neuros. Rödklädd som en varningsflagg, vibrerande av instängd panik. Nerverna kryper under huden, varje por vädrar fara. Hennes hus fyllt av upphittat och släktklenoder. En dag kommer Sanna Persson Halapis prudentliga Gafsan på besök. Hon vill helst tala vardagsbestyr och tugga bjudkakor. Tillsammans är de ett älskansvärt udda och spetsnäst par, som det slår gnistor om. För det är svårt att hitta gemensam våglängd när den ena vill lufta sin existentiella skräck och den andra diskutera tvättmedel.