Hollywoodfilmens svar på Hegel
”Tenet” är en spionhistoria med apokalyptiska förtecken, men också en skildring av hur en vilseledd värld kommer till insikt om sig själv. Regissören Christopher Nolan, som i sina filmer alltid varit upptagen av lögner, visar att sanningen måste sökas genom dess fiktiva avarter.
Christopher Nolans filmer är som klippta och skurna för en stor duk med ett stort ljudsystem, för en stor publik i en stor salong. Det är filmer om stora idéer – idéer som ockuperar blodomlopp och samhällssystem, först som tankelek, sedan som virus. Nolan har mer och mer framstått som en David Lean för den hypermoderna värld där allt är stora företag, stora nätverk, stora data. Att han ofta utgår från huvudpersonens synvinkel i kamerainställningar och berättarperspektiv – inte helt olikt datorspel och virtual reality – visar hur mycket vi och Nolans karaktärer är inbäddade i en omgivning där allt å ena sidan verkar möjligt, men å andra sidan tycks definieras av vårt lilla, begränsade perspektiv.