"Greta Thunbergs projekt dömt att misslyckas"
Roy Scranton lindar inte in sitt budskap. Det är redan kört, vi måste sluta hoppas på vår överlevnad och påbörja en palliativ vård av mänskligheten.
– Jag känner mig ibland som en domedagsprofet som gör folk deprimerade. Men det här måste sägas, säger klimatfilosofen och skribenten till TT.
Det gigantiska rymdskeppet Aniara är på väg från den totalförstörda Jorden mot det nyligen koloniserade Mars när en olycka inträffar. I filmatiseringen av Harry Martinsons epos "Aniara" (i regi av Pella Kågerman och Hugo Lilja) får vi se hur skeppet börjar sväva fritt ute i den svarta rymden. Åren går, en fatalistisk vardag, inte utan kris och panik, infinner sig. Men så tänds ett nytt hopp när en räddningssond syns i fjärran.
Undergång inom fiktionen brukar ofta skildras som resultatet av en specifik händelse, som en rymdinvasion eller ett kärnvapenkrig. När dammet lagt sig finns det (oftast) en chans att börja om igen. Hoppet lever, trots allt. Det är ett narrativ som skänker tröst men Roy Scranton ger inte mycket för det.