RecensionNya filmer
Vi tvingas se barn göra varandra illa
”Playground” är besläktad med de senaste decenniernas franska, socialrealistiska filmer i skolmiljö. Laura Wandels film är en otroligt formstark och lyhört regisserad uppväxtskildring.
”Un monde” – en värld – är originaltiteln på belgiska Laura Wandels långfilmsdebut. Och det är ett helt eget, ganska hotfullt universum som omsluter sjuåriga Nora (Maya Vanderbeque) när hon tvingas släppa pappa och motvilligt följer med en lärare in till sin första skoldag. ”Playground” utspelar sig enbart i denna slutna miljö, på dagtid, från det att pappa lämnar tills att han står vid grinden igen och ska hämta. Hur den stora världen utanför murarna ter sig kan vi bara ana.
Kameran vilar antingen på Noras forskande ansikte, eller tar rygg på henne när hon rör sig genom den öronbedövande kakofonin av röster och skrammel som de flesta som gått i skolan nog kommer ihåg. Fotografen Frédéric Noirhomme har konsekvent filmat i ”maghöjd”; ibland hör vi bara de andra barnen, eller ser nederdelen av läraren. Det är ett effektivt sätt att illustrera Noras begränsade perspektiv, hennes upplevelse av att inte ha hela bilden, av att försöka navigera i en situation som känns kaotisk.