Mikael Mölstad:En ögonöppnare även för en luttrad vinskribent

Vin är en märklig dryck. Den har följt människan i minst 8 000 år. Och egentligen handlar det bara om fermenterad frukt. Hur enkelt som helst. Allt som behövs för att göra druvvin är: druvor. Druvans vätska, socker, jästceller och smakextrakter räcker. Om du krossar druvor i ett kärl börjar det jäsa och du har snart en druvsaft med alkohol. En naturprodukt.

Jag håller detta i huvudet när jag läser Mats-Eric Nilssons nya bok Château Vadå. Ett bättre namn vore kanske Den hemlige vinmakaren – i överensstämmelse med hans första bok Den hemlige kocken. Temat är nämligen tillsatser, alltså e-nummer, som använts inom bulkvinsindustrin – i princip det mesta av boxar och billiga viner. Och detta utan att det behöver deklareras. Även för mig som luttrad vinskribent är boken en ögonöppnare. Jag blir förvånad över hur enormt sofistikerad denna del av vinindustrin är. Men mest funderar jag på vad du som vinkonsument tänker kring allt detta med tillsatser och skapade smaker. Ja, vad handlar det egentligen om?

Låt mig ta det från början. Vin skapas i grunden av en biokemisk process som omvandlar druvsaft till färdigt vin. Vinmakarens uppgift är att styra denna process så att det i slutändan blir ett bra vin. Det finns inga genvägar. Ett bra vin kräver bra frukt och massor av tid och kunskap i vinkällaren. Allt för att skapa en så naturlig smak på vinet som möjligt – utan onödiga tillsatser. Problemet är att hela världen skriker efter mer vin. Mer vin till lägre pris. En grogrund för fix och trix för att piffa till billigt bulkvin.

Därför har EU styrt upp vinindustrin. Det mesta är hårt reglerat: från ursprungsbeteckningar till vilka tillsatser som får användas. Men samtidigt har det skapat en snårskog av möjligheter att manipulera dofter och smaker. Helt lagligt går det att fixa till ett vin precis som du som konsument vill att det ska smaka. Bakom alla dessa miljontals liter billigt vin med fantasifulla namn och nästan samma smak ligger nämligen noggranna marknadsundersökningar. Det som flest folk gillar mest säljer bäst. Inget konstigt.

Vad är då problemet? Ja, först och främst att du som konsument inte har några alternativ om du vill dricka tillsatsfritt vin. Inte ens så kallade naturviner är säkra. Hade vin varit som andra livsmedel vore det enkelt: du kan gå hem och göra ditt eget vin, likt din egen glass, utan tillsatser. Men dessvärre går det inte. Det blir vinäger. Grundproblemet är alltså transparensen. Även om tillsatser är lagliga och ofarliga redovisas de inte på förpackningen. Till skillnad från andra livsmedel har nämligen vin ett undantag från innehållsförteckningar. Märkligt, kan tyckas.

Både jag och Mats-Eric Nilsson är helt överens om att vinindustrin måste öppna upp för full transparens. Det är också på gång: vinindustrin ska göra det frivilligt annars kommer EU tvinga dem. Med innehållsförteckningar kan alla göra mer medvetna val även kring vin. Men tro inte att du kommer undan ett visst manipulerande – det är en del av processen. Och tro inte att billiga boxar och flaskor blir bättre med innehållsförteckning.

Även i vinvärlden får du vad du betalar för. Riktiga vingårdsviner är aldrig billiga. Kvalitet kostar