I SvD var Lagercrantz som mest personlig
Innan han blev närmast synonym med Dagens Nyheters kultursida var Olof Lagercrantz en flitig medarbetare i SvD, inte minst som streckarskribent. Många av de understreckare han skrev på 40-talet hade en distinkt personlig profil, som står ut från hans övriga författarskap på ett överraskande sätt.
Olof Lagercrantz (1911–2002) är fortfarande omsusad för sin journalistiska gärning. Den utspelade sig främst i Dagens Nyheter, där han var kulturchef från 1950 och chefredaktör från 1960 till pensionen 1975. Han blev omstridd, som det heter, profilerade sig med skarpa och ibland oväntade meningar. Själv har jag övervägande positiva minnen: han skrev sina många recensioner och artiklar under den tid då jag växte upp och började intressera mig för litteratur. Det är ingen överdrift att säga att Lagercrantz bidrog till att forma mig till litteraturmänniska. Det han förmedlade var känslan av att litteratur var viktigt, ja att litteratur var viktigare än någonting annat, och att litteratur fick ta plats – inte bara på någon parnass utan i våra liv och i vår politik. Det var omöjligt att alltid hålla med och stämma in; men lika omöjligt att inte ta del i det pågående samtalet.